Olika delar av Sverige

Med många adresser i bagaget har jag vänner från olika delar av landet. Jag har vänner i Luleå, jag har vänner i Örnsköldsvik, jag har vänner i Stockholm och jag har vänner här i Umeå. Och inte att förglömma, jag har vänner i Vasa.

Under vissa tidpunkter i livet kan jag sakna dessa vänner lite mer än vanligt. Just nu är det vännerna i Stockholm som jag saknar så där lite extra. Jag tror att jag snart måste bege mig neråt för att titta på dem, umgås med dem och bara insupa deras underbara närvaro...

Bäst just nu!

Energiförlust

Tiden på året som är just nu är inte så himla mycket att hurra för, även fast jag gillar vintern. Men den här vintern har verkligen tagit musten ur mig... Jag är rädd om min energi, jag försöker potionera ut den över dagen så jag inte går upp som en sol och ned som en pannkaka när det är flera timmar kvar på dagen.

Jag har mycket att se fram emot men det känns som att det är en bit bort innan det händer... Just nu försöker jag bara ta hand om mig själv. Sova när jag är trött. Äta när jag är hungrig. Och äta rätt. Tvinga mig ut på promenader varje kväll, för när jag väl är ute är det så skönt och det ger mig energi.

Jag vill räcka till hela tiden, inte bara några få timmar av dagen...

Vi ska prata...

...tills vi inga ord har kvar, vi ska äta god mat och dricka dryck med bubblor i, vi ska låta solens strålar värma vår bleka hy och vi ska bada tills våra fingrar är som russin. Och vi ska ta igen förlorad tid, min kära Nina och jag.

En hel vecka ska vi tillbringa på Kreta, i början av maj drar vi. Vilket bra sätt att börja sommaren på! :)

Efter många år....

...med flyttande, studier och en mängd resor fram och åter till Sthlm har jag nu ÄNTLIGEN landat i Umeå.

Med allt vad det innebär.

Att landa i tillvaron innebär också att mycket av det som man höll inne under tiden med pendling också kommer fram. I mitt fall har hösten och början av vinter, nåja, det som ialla fall ska kallas vinter, inneburit en stor trötthet och jag har lyssnat på min kropp. Jag har sovit mycket och låtit mig göra det. 

Och detta utan att få det minsta panik över att jag varit grymt osocial mot mina vänner och att något kanske skulle vara fel. Jag tror att de flesta människor känner att det är okej att dra sig in i sitt bo när mörkret och vintern kommer.

Nu har det vänt och vi går mot ljusare tider. Att ha saker att se fram emot är något jag behöver för att orka med ekorrhjulet i vardagen. Och nog har jag saker att se fram emot minsann! En helg i Luleå, en övernattning i Ö-vik, en weekend i Hemavan, ett bröllop på Gotland och en vecka på Kreta. :)

Till dess ska jag njuta av varje ledig stund och acceptera att livet är en berg och dalbana. Utan att få det minsta panik över att livet ibland är i dalen....

Tröttsamt

Ibland blir jag så fruktansvärd TRÖTT på människor som jag möter på under livets gång. Dagen som gick funderade jag inte bara en gång, utan flera gånger, på vad faan jag håller på med. Att höra min röst gång på gång upprepa samma saker om och om igen, ja, inte undra på att man blir trött på sig själv. Också.

Flera gånger har jag funderat på om meningen med livet är att jag ska stå och motivera varför man ska köpa antingen den ena eller den andra hudlotionen fram för antingen den ena eller den andra. Det kan inte var möjligt, det måste vara omöjligt att det ska vara så! Att jag ska diskutera med vissa människor om hudlotioner, duscholjor och refiller bara för att de ska spara en och annan krona! GAAAH, jag tror jag kan bli galen för mindre!

Och frågan jag ställer mig varje gång dessa funderingar kommer är; Vad ska jag bli när jag blir stor...?

Mina vänner

Mina fina vänner, de är många många och de finns över hela världen. Några är hos mig året runt, andra flyttar när vi går mot kallare tider men kommer tillbaka till mig när värmen kommer åter.

Jag pratar naturligtvis om mina vänner fåglarna. Ju äldre jag blir ju mer facinerad blir jag över våra fåglar. Och det kanske ligger i människans natur att facineras över fåglarna och deras förmåga att flyga. Och alla som kan lite historia vet ju att vi har försökt härma dem sedan urminners tider.

Utanför vårt köksfönster har vi satt upp en fröstation och för första gången idag fick jag se ett gäng talgoxar som hade fröfest. Och jag skulle kunna stå och titta på dem hur länge som helst. Och det är livskvalitet på hög nivå, min (männskliga) vänner!

Några av mina andra vänner. Här på Drottningholm 2009. :)