tisdag 29 mars 2011

Nya resplaner

En enda mening på Erikas blogg igår fick mina tankar att spinna iväg på nästa långresa. Kan ni gissa vilken mening jag syftar på? Jag skickade fort som bara den iväg ett sms till mannen och han verkade inte vara sen på att hacka på den idéen. Det vore riktigt, riktigt roligt att åka till Australien om ganska precis ett år!

Eller vad säger ni? Ska vi dra iväg till andra sidan jorden och kolla hur läget är där?


Silverstone, Storbritanniens GP, 2006.

fredag 25 mars 2011

F1-säsongen 2011

Jag tittar tillbaka i bloggen och inser att mina senaste inlägg inte är så muntra...

Men sak som är väldigt rolig är att F1-säsongen 2011 drog igång i natt! Som vi har längtat hela långa, kalla vintern. Jag hoppas att den här säsongen blir lika spännande och bra som säsongen 2010.

Och nu går jag snart in på min åttonde helg i rad av totalt nio. Och om två veckor kommer belöningen; en weekend i Hemavan. Som vi längtar! Skidåkning och god mat, filmer och böcker. Jag har inte stått på ett par slalomskidor på drygt 10 år, men jag tror det sitter i ryggraden och att få åka upp i Kungsliften och se över vidderna ska bli helt underbart! En riktigt återhämtningshelg ska det bli. :)


Nu tar jag en kopp kaffe och laddar för dagens jobb.

torsdag 24 mars 2011

Livet är en kamp...

...och kampen är en strid.

Med två riktigt tråkiga nyheter under den här veckan börjar jag undra om det inte ligger något i den meningen. Det finns inget jag kan göra, inget förutom att vara där för mina vänner. Jag kan inte vara där i fysisk form, hur mycket jag än skulle vilja. Himla tur att vi har telefoner och internet! :)


Tiden får avvisa hur striden utvecklar sig. Under tiden kan jag bara leva mitt liv...

tisdag 22 mars 2011

Dagarna i livet

Under vissa dagar i livet stannar tid och rum upp, dagar som man kommer att komma ihåg länge, dagar i både sorg och glädje. Dagar som man kan plocka fram ur sitt innersta, dagar som ligger där inne som i små askar, alla på sin väl utvalda plats. Dagar som bara väntar på att bli framtagna och ihågkomna, lite då och då.

Det finns dagar då allt stannar upp och allt, precis allt, förutom livet i sig själv blir det absolut viktigaste. Alla måste-ha-den-och-den-saken blir helt oväsentligt, för det är inget som man värdesätter när allt väl ställs på sin spets.

Mina tankar vandrar över isen idag, över till andra sidan kvarken...

fredag 18 mars 2011

Mamma och jag

Jag älskar den här bilden av mig och mamma från i julas. Det är julafton. Det är bitande kallt och vi tog en liten längre promenad. Trots att man ser att det är kallt så tycker jag hela bilden lyser av värme. Värme från den kärlek som finns mellan mor och dotter.

torsdag 17 mars 2011

Jobbsökning pågår!

Jag tittar tillbaka i kalendern och inser att jag inte varit ledig två dagar i rad de senaste fyra veckorna som gått. Och oj, vad behövligt det har varit! Tvådagarsledighet efter varandra är nästan ett måste för att man ska orka med vardagen, jobbet och framför allt sig själv. Jag känner att energin är tillbaka idag och jag känner mig riktigt, riktigt glad igen. (Trots lite orosmoln på himlen men det kommer att fixa sig, det är jag säker på.)

Dagens största mission är att söka några jobb som jag har hittat. En liten hustitt blir det vid lunch. Dagen avslutas med middag på stan och lite jazz i Studion.

Jag har en härlig dag framför mig!

tisdag 15 mars 2011

Ringmärkt

Nu har vi hämtat ut våra vigselringar, nästan ett år efter att vi gift oss. Tanten på Hallbergs kom ihåg oss när vi igår gick in och frågade om våra ringar kommit. Jag undrar varför. ;) Är det någon mer än vi som köpt ringarna EFTER själva vigseln? Please tell!

Och lika romaniska som alltid så satte vi på oss ringarna direkt i affären. *skrattar* Jag har vant mig vid att säga; Min man. Nu ska jag försöka vänja mig vid att ha en ring på fingret.

Synda långsamt var det visst...

måndag 14 mars 2011

Kvinnokampen

Jag kallar mig inte feminist, själva ordet feminist har en dålig klang i mina öron. Jag tycker att vi alla, såväl som kvinnor som män, ska behandlas lika när det gäller lön, utbildning, vård och så vidare. Kanske man är feminist ändå när man tycker det... Jag vet inte riktigt... Eller är det bara sunt förnuft? Med eller utan feminist-stämpeln på en själv. Vi kan inte komma ifrån att män och kvinnor är OLIKA, precis som mina vänninor är olik mig, och himla tur är väl det.

Att det var Internationella kvinnodagen förra veckan var det väl ingen som missade och det är bra att det uppmärksammas, det säger jag inget om. Kvinnor idag har mycket att tacka historiens kvinnor för, det de kämpade för, kampen för kvinnors rösträtt är en sak. (Dock ska tilläggas att de som inte gjort värnplikten inte heller fick rösta, det vill säga män. Märkligt kan även det tyckas.)

Men ibland spårar det verkligen ur, det känns som att det har slagit över i dagens samhälle. Jag blir mörkrädd. Hur faaan tänkte man här? (Det var väl det man inte gjorde.) Jag skulle kunna göra en lång utläggning om det här men det känns som om alla tankar och kommentarer är överflödiga...

söndag 13 mars 2011

2012

Vi behöver inte se jorden-kommer-snart-gå-under-filmer såsom 2012... Vi behöver bara se på allt som händer i världen för att förstå att verkligheten är så mycket hemskare än vad filmer någonsin kommer kunna förmedla.

Sydostasien, Haiti, Nya Zeeland, Japan...

27 december 2004, Phuket, Thailand.

onsdag 9 mars 2011

Livet och döden

Vårsolen får mig att tänka på allt som ska komma till liv snart igen. Träden och blommorna slår ut snart, snabbare än vad vi tror. Och det är hopp om livet igen...

Apropå liv, jag funderar just nu på livet... och döden... Ja, det låter bisarrt... I natt vaknade jag och började tänka på vår himmelhund. Jag kan fortfarande höra ljudet av hans tassar som skrapar mot parketten, jag kan fortfarande höra hans ljud och jag kan fortfarande förnimma mig om hans päls mot min handflata. Och när jag tänker på vår himmelhund, går tankarna automatiskt till min morfar. Hand i hand går vår hund och min morfar. Jag kan fortfarande klart och tydligt se min morfar framför mig och höra hans röst om jag koncentrerar mig extra mycket. Jag kan känna hur han luktade och hur han rörde sig.

Och vad händer när man dör egentligen? Man kan ju inte bara försvinna...? Eller...? Jag vill tro att vi kommer någonstans, någon annanstans. Jag funderade mycket på det här när vi precis hade tagit bort vår hund. Och kan man verkligen säga; "Han är död"...? Om man inte längre finns kan man väl inte längre vara något...?


Eller som Persbrandt sa i någon film; När man är död så är man det för evigt. Kanske är det bäst att leva fullt ut när man vet att man faktiskt lever...

fredag 4 mars 2011

Underbara fredag!

En ledig dag. En av två denna vecka. Jag har haft två fredagar och två lördagar den här veckan, inte fy skam! Att se det positiva i livet, det gillar jag.

Solen skiner och jag ska snart bege mig till stan med en av de bästa vännerna på denna jord. En spännande lunch ska även göras. Jag ska träffa tre gamla (och när jag säger gamla menar jag gamla) kollegor. Alla tre har gått i pension. Det är tre underbara kvinnor som jag tycker mycket om. Massor med spännande upptåg har de säkert för sig, de är livsälskande människor. Såna personer man blir oerhört inspirerade av. :)

Husvisning ska vi hinna med på em också. Spännande, spänt och nervöst. Kanske, kanske... Hoppas, hoppas...

Livet är såååå otroligt spännande och jag lyser av livsglädje idag! :D

onsdag 2 mars 2011

Lars Winnerbäck

Alla som känner mig (oss) vet att en av våra husgudar är Lars Winnerbäck. Denna man som skriver de mest fantastiska texter som ett papper någonsin sett. Jag kan fastna i hans (och likväl andras ) texter. Lyssna om och om igen när jag fastnat för någon låt, gammal som ny. Jag kan hänga upp mig på vissa partier som jag tycker är helt underbara. Just nu är det Mareld live från Oslo 2008 som (nästan) går på repeat. Så fantastisk bra!


"Det är sensommar Sverige
Jag är på väg härifrån
Jag kan inte förklara
Jag stänger av telefonen
Ner faller löven
och bladen blir mull
Jag kanske åker till Island
Jag kanske super mig full
Jag är för fattig för London
Jag är för tyst för LA
Det finns en anda i Dublin
men den är skadlig för mig

Jag glider ifrån allt
Vad var jag en gång?
Jag förlorar mitt fokus
Vad drömde jag om?
Jag har lånat av banken
Jag har säkerhetsdörr
Jag skulle aldrig få säga
Att det var enklare förr
Jag ser mig i spegeln
Det är en dålig dag
Är det honom jag känner?
Är det han som är jag?


Det blåser osunda vindar
Det gör mig dämpad och sval
Det krävs så mycket mygel
för att verka normal
Här är tusen butiker
med vässade klor
Det kommer trötta idéer
från strama kontor
Men det är sällsamt vackert
Här kommer hösten igen
Det är kallt som i stenhus
Det doftar av regn

Jag läser en tidning
Jag ser vad det står
Men det är inget jag bryr mig om
Ingenting jag förstår
Dom som skriver de ljuger
Allt är tvärtom
Dom skulle mörda för pengar
Skandalen är dom
Jag såg ett dreglande lejon
stod på toppen och sa:
"Jag ger bara folket
vad folket vill ha"

Rör mina händer
Du måste förstå
Jag orkar inte förklara
försök och se det ändå
Det gnager mitt sinne
Det är som overklighet
I varje blinkande fönster
en korrupt profet
Och jag har varit i templet
Där månglarna står
Dom sa: "Allt är till salu"
Jag sa: "Kom älskling vi går"


Jag kunde ställa mig naken
Jag skulle mena en del
Men ett dreglande lejon
skulle ta det helt fel
Jag hade massor av idéer
Jag hade vägen klar
Jag hade tusentals frågor
och tusentals svar
Tyst ligger vägen
i rödbrun rost
Det är som mareld i havet
Som allhelgonafrost"



Listan över Winnerbäcks låtar kan göras hur lång som helst, men här är några av de bästa enligt mig; Du min vän i livet. Elegi. Du hade tid. En tätort på en slätt. Att fånga en fjäril. Hugger i sten. Jag fattar ingenting. I Stockholm. Om du lämnade mig nu. Kom ihåg mig. Åt samma håll. Söndermarken. Jag får liksom ingen ordning.

tisdag 1 mars 2011

Ett år äldre, ett år klokare?

Nja, jag vet inte det jag... ;)

Det jag vet är att det har hänt otroligt mycket under mitt första år på 30-talet. Mest positiva saker faktiskt! Och jag hoppas det fortsätter i den andan.

Jag fick frågan ikväll om det kändes skillnad från igår, och nej det gör det inte, varav följdfrågan blev; men för 15 år sedan då? Absolut, och jag skulle verkligen inte vilja vara 15-16 år igen. Fy och usch vilken jobbigt tid!

Nä, tacka veta jag tiden jag lever i nu. Jag är den jag är, och jag har accpterat mig själv som jag är. Jag behöver inte låtsats för att försöka passa in (och hur jag än försökte passa in för 15 år sedan så gjorde jag ändå inte det). Folk får ta mig för den jag är och passar det inte, nä, då finns det inget mer jag kan göra. Bye, bye!

Och jag trivs bääääättre här, där jag kan pussa min man och klappa min katt.