Nya äventyr

Jag gillar variation i mitt liv, jag gillar nya äventyr. Innan äventyren verkligen sker krävs det planering och är det något jag verkligen gillar så är det planering.

Ett nytt jobb innebär också planering, speciellt när jobbet är på annan ort. Botniabanan är ett äventyr i sig själv. Är det i tid eller ej? Nåja, jag stressar inte över det, då jag ändå inte kan påverka systemfel, signalfel eller växelfel. Just nu har jag sällskap av Harry Hole till och från jobbet. En muggtermos, eller heter det termosmugg, är inskaffad och tillsammans med Harry tar jag en kopp kaffe. Så himla mysigt och en perfekt början på en arbetsdag.

Att börja ett nytt jobb är ett äventyr det med, och efter fyra dagar känner jag att det här nog blir bra. Inga kvällar, inga helger, det är ganska skönt. Jag känner redan nu att min kropp mår bra av regelbundna tider. Jag kan styra min arbetsdag, ta rast och lunch när det passar mig och det är jag inte direkt bortskämd med. Och jobbet i själv känns spännande, jag har nog en del att bidra med. Nu ska jag njuta av att jag är ledig helger och kvällar, även om jag är hemma vid halv sju varje kväll.

Ute lyser solen och vi ska bege oss ut för att njuta av våren. Och livet. Vad ska jag säga? Livet känns otroligt skönt just nu.

7 oktober 2011 - en dag att längta till

Jag sa att jag inte skulle, jag har gjort det så många gånger förut. Jag kommer knappt ihåg HUR många gånger, men jag tror det är 5-6 gånger. Sist var faktiskt i somras. I Stockholm.

I höst blir det i Umeå. Och jag sa att jag inte skulle, MEN igår kunde jag inte hålla mig längre. Jag bara MÅSTE gå.

Jag talar naturligtvis om en av våra största husgudar, Lars Winnerbäck. Biljetterna är bokade och värmen från Lasse kommer att hålla i sig länge i oktobermörkret.

Favorit i repris

Jag tänkte ha en kategori som heter favorit i repris, inlägg från min gamla blogg som jag tycker är extra tänkvärda. Här kommer första. Känslorna är desamma, situationen har förändrats en del men på det stora hela är inget förändrat...

Med vilken jävla rätt?!

Hela gårdagen var jag arg, ja, rent utsagt förbannad! Arg på att saker och ting ibland är som de är och jag ville egentligen bara skrika rakt ut på första bästa människa som kom i min väg. Förbannad på livets orättvisor och mitt liv, just då och här.

Detta underbara och härliga humör fortsatte även nu idag på morgonen. Men så hände vissa saker, såväl små saker som stora saker. Jag ser nu golvet i vårt lilla rum, det som även har kallats förrådsrummet. Min lillasyster med sambo kommer ikväll. En nära vän är på väg att göra stora och spännande förändringar i sitt liv. På andra sidan kvarken har livet kommit åter, även om det går sakta framåt. Och jag har allt jag behöver och lite till.

Sååå...med vilken jävla rätt har jag rätt att vara sur och arg...?

Ingen som helst rätt egentligen, så därför har jag bestämt mig att vara glad som en solstråle idag. Att vara arg och sur tar dessutom alldeles för mycket energi för att det ska vara värt det i längden...

En helg utan telefon

Som bekant har vi tillbringat helgen i Hemavan, redan innan vi begav oss bestämde jag mig för att stänga av telefonen under helgen, bara för att få den ultimata avkomplingen. Okej, jag ska erkänna jag slog på den på lördagmorgon bara för att se om jag fått några meddelanden, men i övrigt; AVSTÄNGD! Jag har inte haft den i backen, jag har inte burit omkring på den, jag har helt enkelt låtit den ligga alldeles för sig själv. Och oj, sååå himla skönt det har varit! Det är verkligen avkoppling på HÖG nivå.

Vi är som besatta i att ständigt vara uppkopplade och tillgängliga att när vi någon gång inte kan få tag i en viss person, ja, då är det nästan så att man automatiskt undrar om det har hänt något och man föreställer sig värsta tänkbara scenariot. Jag är också så; "Men varför svarar inte männskan?!" och jag tänker att allt möjligt kan ha hänt.

Men det jag ville komma till är att jag ialla fall mår väldigt bra att få koppla bort mig en stund, det är nästan så att jag blir arg på mig själv när jag kommer hem och fortsätter i samma gamla spår. Äter frukost, kollar mina bloggar, kollar facebook med hatkärlek, lyssnar på musik via datorn, smsar en vän och så fortsätter det istort sett hela dagen. Sjukligt kan jag ibland tycka att mitt beteende är.

Därför är det så himla skönt att bara ta en helg, stänga av datorn och telefonen, egentligen behöver man ju inte ens åka bort för att göra det. För handen på hjärtat; så himla viktig kan väl JAG ändå inte vara att jag inte skulle kunna ha telefonen avstängd en dag eller en helg...?

Facit

Vid vissa tidpunkter i livet skulle jag vilja kunna smygtitta lite på nästa blad i livets bok. Bara för att se om beslut som man tar är så bra som man just nu i denna tidpunkt tror att det kommer att bli. Liksom ett facit över beslut man tar och inte tar.

Ibland ska man ha tur att vara på ett visst ställe vid en viss tidpunkt med en viss person. Och poff! så löser sig vissa saker innan du ens har hunnit blinka. Och man undrar hur det egentligen kunde hända? Och var det inte svårare än så...? Och faktiskt, med handen på hjärtat, så känns det riktigt spännande också. Kanske jag har flyt just nu...

De kommande tre dagarna ska jag släppa allt vad framtid heter och bara njuta av dagarna precis som de är.

Bjuröklubb 2010

Jag har så otroligt mycket att se fram emot här framöver. Våren med allt vad vi har inplanerat. Sommaren är fortfarande oklar, men om jag får som jag vill så drar vi över till England en vecka i slutet av juli.

Men man ska inte underskatta det som finns i ens närhet. Bjuröklubb är ett nära utflyktsmål, som vi förhoppningsvis ska besöka i år också.

Bjuröklubb 2010

Man behöver ju faktiskt inte resa till andra sidan jorden för att uppleva saker (även fast det också är väldigt trevligt).

Bitter?

Varför blir man bitter? Är det för att man har svårt att se verkligheten som den är? Är det för att man tror att precis ALLA andra har det så mycket lättare och bättre här i livet? Är det för att man är besviken över hur livet har blivit? Är det för att man tror att andra gör ens liv?

När man mår dåligt är det lätt att bli bitter men bara därför kan man inte tro att inte andra får kämpa också, även om det kanske inte alltid märks utåt. Det går inte att säga att MITT liv är då inte guld och gröna skogar. NÄHÄ? Men vems liv är det då? Om Du hittar någon som påstår det så skulle jag vilja ha dennes namn så jag kan höra det med mina egna öron. Alla har vi våra ryggsäckar att bära, oavsett vem man är. Och det är bara DU som kan förändra och påverka ditt liv.

Jag vill gärna att min ryggsäck är en Fjällräven Kånken. Det är en ryggsäck som gör mig glad och på så sätt blir livets mindre bra erfarenheter betydligt lättare att bära.