torsdag 21 juli 2011

En kärleksförklaring

Kan man skriva en kärleksförklaring till en vän? Skulle du fråga mig skulle jag utan tvekan säga ja. Och egentligen, varför skulle man inte kunna det? Kärleken har så många olika ansikten. Kärleken till sin man. Kärleken till sina syskon. Kärleken till sina föräldrar. Och... kärleken till en vän...




Min kärlek till en av mina närmsta vänner sträcker sig över Sveriges gränser. Ända bort till Finland. En sann vän som man både kan dela glädje och sorg med, en vän som är glad över ens framgångar i livet, oavsett vilket plan det är på. Hon är vännen som jag alltid tyckt varit så underbart klok och med en livsinsikt som få kan mäta sig med.




Att det skiljer ett hav mellan oss har varit extra jobbigt under de senaste månaderna. Månader då jag mest av allt velat vara hos henne. Stötta. Trösta. Och peppa. Jag har gjort det jag kunnat över telefon, mail och sms, men trots all teknik vi har i dagens samhälle så kommer det aldrig någonsin ersätta att man faktiskt träffas i den verkliga verkligheten.




För två veckor sedan fick jag spendera tre hela dagar med denna härliga vän, som mitt i allt kaos försöker komma igen, komma igen till ett liv som är hennes, och ingens annans. Livet blir aldrig som man tänkt sig. Och ibland är det bara att hänga med, trots att känns som att man håller på att gå sönder inifrån.



Och sa jag tycker hon är beundransvärd...? Det är hon. Big time! Kära älskade vän, vi ses väl snart igen...?