fredag 13 maj 2011

Hemmet

Jag har bott på många ställen i mitt liv, både i min uppväxt och i mitt vuxna liv, men jag har istort sett aldrig misstrivts. Visst, jag har varit less på vårt boende till och från, men vem är inte det?

Men nu...

...jag trivs inte alls i vårt hem. Jag tycker i och för sig att det är skönt att vara hemma, tända lite ljus och mysa på, men just det handlar egentligen inte om lägenheten i sig själv utan om min egentid med mig själv.

Nåja, åter till ämnet, som sagt jag trivs inte alls här. Det känns som jag lever i en låda, tillsammans med andra lådboende. Jag har som sagt istort sett aldrig misstrivts någonstans där jag bott och det går inte en dag utan att jag tänker på vad vi lämnade i Gustavsberg. Vår fantastiskt fina, underbara lägenhet. Omgivningarna, där jag alltid kände en hisnande känsla i magen då jag gick Ösbyrundan eller runt Farstaviken. Umeå kommer aldrig kunna slå det, det är inte ens i närheten.

Och det är inte utan att jag kan säga att det känns lite väl surt ibland, men jag får väl göra som strutsen; stoppa huvudet i sanden för att inte känna efter så mycket eller sysselsätta mig med saker för att inte tänka så mycket eller för mycket rättare sagt...