torsdag 16 juni 2011

Näsan ovanför vattenytan

Jag tänker mycket på det som varit. På det som är. På det som kunde varit. Jag försöker att inte tänka för mycket. Jag försöker ha näsan ovanför vattenytan. Men ibland känns det som att jag håller på att drunka.

I samma stund som jag vill vara bland människor så vill jag samtidigt helst av allt vara ensam. Helst själv. Helt ensam. För att slippa frågor om mina val. För att slippa försvara mina val. För att slippa känna pressen om hur saker och ting ska vara.

Jag ställer mig utanför mig själv och tittar på mig ur ett annat perspektiv då och då. Och just då kan jag känna att jag faktiskt är ganska så jävla skönt, härlig och häftig. Att jag är en Lisa. Att jag är jag, med allt vad det innebär. Att jag är stolt över mina val. Att jag går min egen väg.

Men just nu känner jag mig inte så som jag beskrivit i stycket ovanför utan jag försöker bara ha näsan ovanför vattenytan för att undvika en eventuell drunkning...