fredag 30 december 2011

Efter många år....

...med flyttande, studier och en mängd resor fram och åter till Sthlm har jag nu ÄNTLIGEN landat i Umeå.

Med allt vad det innebär.

Att landa i tillvaron innebär också att mycket av det som man höll inne under tiden med pendling också kommer fram. I mitt fall har hösten och början av vinter, nåja, det som ialla fall ska kallas vinter, inneburit en stor trötthet och jag har lyssnat på min kropp. Jag har sovit mycket och låtit mig göra det. 

Och detta utan att få det minsta panik över att jag varit grymt osocial mot mina vänner och att något kanske skulle vara fel. Jag tror att de flesta människor känner att det är okej att dra sig in i sitt bo när mörkret och vintern kommer.

Nu har det vänt och vi går mot ljusare tider. Att ha saker att se fram emot är något jag behöver för att orka med ekorrhjulet i vardagen. Och nog har jag saker att se fram emot minsann! En helg i Luleå, en övernattning i Ö-vik, en weekend i Hemavan, ett bröllop på Gotland och en vecka på Kreta. :)

Till dess ska jag njuta av varje ledig stund och acceptera att livet är en berg och dalbana. Utan att få det minsta panik över att livet ibland är i dalen....

fredag 2 december 2011

Tröttsamt

Ibland blir jag så fruktansvärd TRÖTT på människor som jag möter på under livets gång. Dagen som gick funderade jag inte bara en gång, utan flera gånger, på vad faan jag håller på med. Att höra min röst gång på gång upprepa samma saker om och om igen, ja, inte undra på att man blir trött på sig själv. Också.

Flera gånger har jag funderat på om meningen med livet är att jag ska stå och motivera varför man ska köpa antingen den ena eller den andra hudlotionen fram för antingen den ena eller den andra. Det kan inte var möjligt, det måste vara omöjligt att det ska vara så! Att jag ska diskutera med vissa människor om hudlotioner, duscholjor och refiller bara för att de ska spara en och annan krona! GAAAH, jag tror jag kan bli galen för mindre!

Och frågan jag ställer mig varje gång dessa funderingar kommer är; Vad ska jag bli när jag blir stor...?

tisdag 29 november 2011

Mina vänner

Mina fina vänner, de är många många och de finns över hela världen. Några är hos mig året runt, andra flyttar när vi går mot kallare tider men kommer tillbaka till mig när värmen kommer åter.

Jag pratar naturligtvis om mina vänner fåglarna. Ju äldre jag blir ju mer facinerad blir jag över våra fåglar. Och det kanske ligger i människans natur att facineras över fåglarna och deras förmåga att flyga. Och alla som kan lite historia vet ju att vi har försökt härma dem sedan urminners tider.

Utanför vårt köksfönster har vi satt upp en fröstation och för första gången idag fick jag se ett gäng talgoxar som hade fröfest. Och jag skulle kunna stå och titta på dem hur länge som helst. Och det är livskvalitet på hög nivå, min (männskliga) vänner!

Några av mina andra vänner. Här på Drottningholm 2009. :)

onsdag 23 november 2011

En stilla längtan

Efter vår flyttturné på drygt 4 år har vi nu landat i vårt fina, lilla och alldeles lagomt stora hus. Jag älskar det mer och mer för varje dag, det ska jag inte hymla med.

Trots detta så skriker mitt inre efter Gustavsberg då och då. Och Stockholm. Jag har olika teorier varför det är så. Bland annat så växte jag otroligt mycket som person under åren vi bodde i Gustavsberg, det var som att jag blev medveten om vad som fanns utanför och hur häftigt det var att bo så nära Stockholm. Jag fick nypa mig många gånger i armen för att fatta att lilla jag bodde där jag bodde. Att vi till och med kunde skymta närheten till Stockholm genom att bara gå ner i hamnen och se Nackamastarnas blinkande i skyn. Och detta fantastiska utbud som Stockholm har! Love it! Och sedan är det ju inte sämre att Stockholm med dess närliggande områden faktiskt är en av de vackraste städerna som finns. Allt vatten, all historia och för att inte tala om den underbara naturen...

Det får nog bli några dagar i Stockholm snart igen. Det är liksom skönt att få stilla abstinensen för att sedan komma hem till sitt lugna och sköna hem igen. Det ger mig perspektiv på livet...

onsdag 16 november 2011

Arbetsglädje

Att vakna varje morgon och tänka; Yes, snart får jag gå till jobbet! är det inte många som känna, eller för den delen längta tillbaka till jobbet när man går hem för dagen.

Jag är såååå tacksam över att jag har fått känna så åtminstone en gång under mitt liv hittills. För hur det än är så är det oftast jobbet man tillbringar mesta delen av sin vakna tid på och då är det väl egentligen självklart att man ska få känna just precis så där.

Arbetsglädjen är den enda sanna glädjen (...?)

fredag 4 november 2011

Äktenskap

November är en månad som jag ofta tycker är en fartsträcka till advents alla ljus men idag sken kärlekens ljus i Umeå, trots dimma och ruggigt väder. Idag var den dag då min fina vän Helena fick sin Jimmie till sin äkta man. Ni var (är) så otroligt fina! All kärlek till er! :)

söndag 30 oktober 2011

Livets kontraster

Ena dagen strosar man runt hemma i mjukiskläder, ruffsig i håret, osminkad och pysslar på med både det ena och det andra här hemma, för att nästa dag stå på jobbet, ordentligt klädd, leendes mot kunderna och fråga dem om både ditt och datt.
 
Eller som att vi planerar både det ena och det andra för det kommande året, händelser som skiljer sig från vardagens tragglande med jobb. Och för att inte tala om den stora frågan vi ställer oss varje dag; vad ska vi äta? Redan nu har vi tre, kanske fyra roliga saker att se framemot under vintern och våren.
 
Jag älskar livets kontraster, utan kontrasterna skulle vårt liv vara ganska så trist och alldaglig.

torsdag 27 oktober 2011

Historien upprepar sig...

...eller?

Vi försöker så hårt att INTE vara som alla andra. Vi försöker så hårt att INTE vara som våra föräldrar. Att inte falla in i samma spår som dem, att inte upprepa deras misstag, att vi minsann ska göra saker och ting annorlunda.

Men är det så himla lätt alla gånger?

När vi fokuserar på att INTE vara som dem, när vi egentligen borde fokusera på hur vi VILL vara och hur vi BORDE agera. Det är lätt att sätta huvudet i sanden och blunda för problem som finns och bara köra på som man alltid har gjort. Vi kan inte komma ifrån att vi både har ett socialt och genetiskt arv. Ibland döljer det sociala arvet det genetiska och i andra fall tvärtom. Vad som är bra och vad som är mindre bra beror ju helt på vilken egenskap man diskuterar. Och i vissa fall faller äpplet alldeles för nära trädet... Tyvärr!

Imorgon är sista dagen med pendling, och mina funderingar ska få sig en välbehövlig paus, då jag har en tendens att fundera (för) mycket när jag har mycket egentid...

torsdag 20 oktober 2011

Nyfiken i en strut...

...tittar ut...?

Nyfikenhet är en egenskap som jag tycker är positiv. Det är nyttigt att vara nyfiken. Genom sin nyfikenhet får man reda på saker och ting, man utvecklas och på sätt växer man som person.

Men, och det finns ett stort MEN här, och det är den hårfina gränsen mellan att vara nyfiken och oförskämt nyfiken. Var den går någonstans har jag fått erfara det senaste halvåret. Först kunde jag inte sätta fingret på vad det var, men en dag var det som om en glödlampa tänds över mitt huvud och jag kunde sätta fingret på vad det var som var galet.

Nyfikenhet som övergår till oförskämd nyfikenhet är när en person till exempel stannar lite extra i ett rum där det pågår ett samtal mellan två andra personer, ett samtal som egentligen bara angår dessa två personer. Eller när två personer står och pratar om en sak och denne ställer sig bakom dessa två bara för att se vad som händer, bara för att denne är så fruktansvärt rädd att missa något. Människor som har egenskapen oförskämd nyfiken har jag svårt för och bara därför blir det nästan till en sport att inte berätta något alls för en sån människa.

Var lagomt nyfiken om du ska finnas i min närhet!

söndag 16 oktober 2011

Otroligt länge...

...sedan jag bloggade nu fick jag höra av en vän ikväll. Och ja, det är otroligt länge sedan jag skrev ett inlägg. Men vad har jag då på hjärtat?

Tjaaa... Örnsköldsvik är avslutat, Lycksele är förhoppningsvis bara tillfälligt innan ett nytt jobb dyker upp. Vi pysslar på med huset, vårt underbara fina lagomt stora lilla hus. Katten är på äventyr utomhus med skräckblandad förtjusning. Kompisen Håkan är här tittsomtätt och sysselsätter oss med trädavverkning och annat smått och gott. Vi har hunnit vara i Sthlm två gånger sedan 8 september, då jag skrev sist (shit, vad länge sen jag skrev, det inser jag ju NU!).

Hösten/vintern ligger helt öppen och just har vi inget inplanerat på den privata sidan, vilket jag faktiskt kan tycka är riktigt, riktigt skönt! Det enda vi har inplanerat med säkerhet är att vi ska på bröllop när vintern är över och våren åter är hos oss, men innan dess; nada!

Och för att avsluta dagen med ett ytterst "hemligt" avslöjande, så kan jag berätta att jag är en hemmagris och att jag är stolt över det! :)

torsdag 8 september 2011

Vad är du rädd för?

Jag är inte rädd för höjder. Jag är inte rädd för myror. Jag är inte rädd för att flyga. Jag är inte rädd för att åka karuseller. Jag är inte rädd för spindlar. Jag är inte rädd för gräsklipparen. Jag är inte rädd för att åka tåg. Jag är inte rädd för myrslokar. Jag är inte rädd för att åka rulltrappor.

Ser ni ett mönster?

Jag är inte speciellt rädd för sånt som jag på något sätt har kontrollen över. Rädslor är inte rationella. Det är inget man bestämmer över. Men skulle du fråga mig vad jag är rädd för; så skulle jag varken säga höjder, gräsklipparen eller för den delen myrslokar.

Nä, min största rädsla i livet är jag skulle förlora någon som står mig väldigt nära... Och just nu är jag rädd, livrädd rättare sagt och det som skrämmer mig mest är att jag just nu är rädd på ett sätt som jag aldrig varit i tidigare, liknande situationer...

söndag 28 augusti 2011

1 september



Idag trotsar vi vädret och grillar för sista gången på den här adressen. Det mesta av våra saker är nerpackade och redo för en flytt. 1 september 2011 kommer bli ett datum att komma ihåg, det blir dagen då vi tar vårt pick och pack och flyttar från stan till landet. Nära naturen innebär även närmre mig själv. :)

lördag 27 augusti 2011

Frihet är...


...att få vistas i naturen. Snart har vi naturen bakom husknuten och naturen har alltid varit mitt andningshål där jag kan skingra mina tankar och hämta kraft för att orka med livets alla bestyr. :)

fredag 26 augusti 2011

Var tusans?

Samhället blir hårdare och hårdare, människorna blir allt mindre ödmjuka och allt mer "sköt-dig-själv-och-skit-i-andra" och livet är en tävling i precis ALLA grenar; föräldraskap, karriär, lycka, framgång, pengar och så vidare.

Jag blir alldeles mörkrädd för världen vi lever i. Var tusans är världen på väg någonstans...?

måndag 22 augusti 2011

Insikt

Jag fick precis en helt underbar insikt! Nämligen följande;

NÄSTA VECKA FLYTTAR VI! :D

Spår

Tråkiga händelser leder till att jag funderar och reflekterar mer över vissa saker än vad jag normalt sett skulle göra. Den senste tiden har varit tuff för en av mina närmsta vänner och det har fått mig att fundera kring sociala medier och internet överhuvudtaget.

Vi lämnar spår efter oss, trots att vi inte alltid tänker på det. Saker som vi skriver idag, kan vi stå för det i framtiden? För det vi skriver kommer att finnas kvar länge, länge. Prova bara att googla ditt eget namn och se vad du får upp. Och har du ett ovanligt namn, som många dessutom väljer att skaffa om de inte redan har det vill säga, ja, då kommer det upp en massa information om just dig.

Hur vi beter oss på sociala medier såsom Facebook säger även en del om oss. Och jag ska erkänna, jag gillar Facebook, men det finns många baksidor och brister med Facebook. MEN jag är vuxen och jag tycker ändå att jag är hyfsat klok och jag skriver inte vad som helst på Facebook. Annat är det med barn (och med undantag vissa vuxna som skriver saker såsom "fakk you fittnylle!") Jag ska inte gå in så mycket djupare om detta för det här inlägget säger en hel del om saken. Läs även kommentarerna, det är nyttigt att läsa det här, såväl för föräldrar såsom för andra vuxna.

Hur ska du bete dig på sociala medier som Facebook? Och hur beter du dig? Och om du har barn, har du kolla på vad de sysslar med på internet?

lördag 20 augusti 2011

För precis ett år...

..sedan jobbade jag min sista dag i Gustavsberg. Idag är jag åter tillbaka i Umeå. Ett år går så fort och det hinner hända så otroligt mycket, både bra och mindre bra saker. Men livet är underbart och allt löser sig, bara man ger det lite tid.

Dagar som denna då Lasse sjunger för mig, jag har blåbärspajar och kräftor i kylen och katten njuter för fullt ute på balkongen, jag har en bok i ena handen och en kaffekopp i den andra, mannen är ute på vift och dagen ska avslutas med kräftskiva med härliga vänner, ja, då kan väl livet inte vara annat än bra..? Så som dagen varit idag (och kommer att vara) hoppas jag att många andra dagar blir i mitt framtida liv. Jag anser mig själv vara en livsnjutare av hög rang.

Nästa år på denna dag hoppas jag att jag ligger på en filt ute på vår gräsmatta och tittar då och då på hur molnen sveper förbi mig högt där upp. En kaffekopp och nybakta bullar. Med en bok i handen. Och kanske en bäbis i magen. Hahahaaaa!

Den som lever får se. :)

söndag 14 augusti 2011

Det pågående året

Det känns som att jag är åskådare. Sittande på första parkett på en teateruppsättning, där akterna blir allt märkligare ju längre tiden går. Akter som gör mig förundrad. Förvånad. Sorgsen. Glad. Och för att inte tala om alla saker som på något bissart sätt ändå är ganska skrattretande. Saker ställs på sin spets och viktiga beslut tas.

Som jag sagt tidigare så är 2011 ett mycket märkligt år.

torsdag 21 juli 2011

En kärleksförklaring

Kan man skriva en kärleksförklaring till en vän? Skulle du fråga mig skulle jag utan tvekan säga ja. Och egentligen, varför skulle man inte kunna det? Kärleken har så många olika ansikten. Kärleken till sin man. Kärleken till sina syskon. Kärleken till sina föräldrar. Och... kärleken till en vän...




Min kärlek till en av mina närmsta vänner sträcker sig över Sveriges gränser. Ända bort till Finland. En sann vän som man både kan dela glädje och sorg med, en vän som är glad över ens framgångar i livet, oavsett vilket plan det är på. Hon är vännen som jag alltid tyckt varit så underbart klok och med en livsinsikt som få kan mäta sig med.




Att det skiljer ett hav mellan oss har varit extra jobbigt under de senaste månaderna. Månader då jag mest av allt velat vara hos henne. Stötta. Trösta. Och peppa. Jag har gjort det jag kunnat över telefon, mail och sms, men trots all teknik vi har i dagens samhälle så kommer det aldrig någonsin ersätta att man faktiskt träffas i den verkliga verkligheten.




För två veckor sedan fick jag spendera tre hela dagar med denna härliga vän, som mitt i allt kaos försöker komma igen, komma igen till ett liv som är hennes, och ingens annans. Livet blir aldrig som man tänkt sig. Och ibland är det bara att hänga med, trots att känns som att man håller på att gå sönder inifrån.



Och sa jag tycker hon är beundransvärd...? Det är hon. Big time! Kära älskade vän, vi ses väl snart igen...?

söndag 3 juli 2011

Livet är en fest!

Jag blundar och nyper mig i armen. Aj, det gjorde ont! Slutar blunda och jag kan knappt tro det, men jag inser att det faktiskt är sant.

Om drygt två månader flyttar vi. IGEN. Men nu till hus. VÅRT hus. Som vi har letat och sökt. Några budgivningar har vi också hunnit med. Och till slut så köpte även vi ett hus. :)


Livet är en fest, indeed!

fredag 1 juli 2011

Ett drömjobb?

På ett sätt är jag tillbaka där jag började 1999, men ändå inte. Jag plockar varor, jag skyltar om, jag jobbar mycket med lagerhållning, jag rensar (Åh, I love rensning!) och jag planerar. Ungefär som när jag började 1999, men idag strävar jag inte riktigt efter en högre position utan jag vill bli bäst på MITT jobb. Jag vill bli den som kan mycket. Jag vill vara den som folk vänder sig till när de funderar över något.

Jag har kavlat upp ärmarna sedan jag började på mitt nya jobb, jag har fått till en fin egenvård med de medel som finns tillgängliga. Och idag visade det sig reslutat! Jag fick svart på vitt att vi har en fin egenvård. Att det ser välfyllt, prydligt och välstädat ut. :) Och jag känner bara en sån stor glädje över mitt jobb. Jag känner att JAG faktiskt kan göra nytta och att det märks. Och det bästa av allt är att jag har fått relativt fria tyglar att göra saker på mitt sätt. Min kreativa sida visar sig verkligen från sin bästa sida och fick vi bara andra lokaler så skulle vi kunna göra så mycket mer. :)

Och jag längtar efter att få gå till jobbet varje morgon. Det är en lyx som jag tror är ganska få förunnat... Tyvärr!

Jag vet inte om jag har sagt det förut; men jag fullkomligt älskar mitt jobb! Och ni kommer säkert höra det om och om igen. :D

lördag 18 juni 2011

Naturen är mitt andningshål

En två timmars promenad i ett naturreservat utanför stan gav mig det jag behövde just nu. Blått vatten, gröna skogar, blommande blommor. Och vi fick se djur av alla dess slag; huggorm, vessla (vad vi tror), svanar, småfåglar som matade sina små fågelungar, fiskar, myror, trollsländor och lite där till.

Och gårdagskvällen tillbringades ute på Klabböle Energicentrum tillsammans med Polarn och Pyret. Middagen bestod av lite provisoriskt ihopplock. Vilket underbart sätt att starta helgen på!

Nu är det bara att hoppa ner i badet för att sedan bege sig mot Mariehem för ytterligare en middag.

Livet är inte så dumt trots allt... :)

torsdag 16 juni 2011

Näsan ovanför vattenytan

Jag tänker mycket på det som varit. På det som är. På det som kunde varit. Jag försöker att inte tänka för mycket. Jag försöker ha näsan ovanför vattenytan. Men ibland känns det som att jag håller på att drunka.

I samma stund som jag vill vara bland människor så vill jag samtidigt helst av allt vara ensam. Helst själv. Helt ensam. För att slippa frågor om mina val. För att slippa försvara mina val. För att slippa känna pressen om hur saker och ting ska vara.

Jag ställer mig utanför mig själv och tittar på mig ur ett annat perspektiv då och då. Och just då kan jag känna att jag faktiskt är ganska så jävla skönt, härlig och häftig. Att jag är en Lisa. Att jag är jag, med allt vad det innebär. Att jag är stolt över mina val. Att jag går min egen väg.

Men just nu känner jag mig inte så som jag beskrivit i stycket ovanför utan jag försöker bara ha näsan ovanför vattenytan för att undvika en eventuell drunkning...

tisdag 31 maj 2011

Jobbagenter

Under tiden jag var arbetssökande registrerade jag mig på olika siter liknande Manpower. Fortfarande får jag mail om jobb som skulle kunna passa mig och min profil, och det är ju bra då jag fortfarande inte har något fast jobb.

Nu till det roliga med dessa mail.

Jag får ofta mail där det exempelvis står:

Din Jobbagent har hittat följande tjänster som matchar din profil:
-Finsktalande medarbetare till kundtjänst
-Dansktalande person till Kundservice

Antingen är det någon annan som registrerat mig på just denna siten eller så var jag inte vid fullt medvetande när jag gjorde det. För det enda jag kan på finska är ungefär i nivån; Kiitos, och på danska kan jag bara chocladdeeääää!

Men jag och min man får oss ett gott skratt varje gång dessa mail kommer. Så tack för den! :)

tisdag 24 maj 2011

Gustavsberg

Jag blundar. Känner solens strålar mot mitt ansikte. Jag ser dig framför mig. Dina vackra stigar och vattenoaser. Dina oslagbara himmelriken här på jorden. Men när jag öppnar ögonen är jag någon annanstans. Omgivningen som är här är så annorlunda motför dig. När ska jag ännu en gång få känna mig som hemma som jag kände mig hos dig? När ska jag varje dag igen få känna mig fylld av det som är runtomkring mig?

Jag kan inte dölja att jag just nu saknar dig så mycket att det skär i mig... Nästa vecka får jag se dig igen och du kan inte ana hur mycket jag har längtat efter dig. Längtan är obeskrivligt stor.

Du är ett av mina smultronställen på jorden. Jag saknar dig, Gustavsberg!

lördag 21 maj 2011

Håller inte måttet...

Nja, jag vet inte riktigt om blogspot håller mått enligt mina krav... Jag letar efter en ny bloggadress. Jag återkommer så snart jag hittat en ny.

Jag ber om ursäkt för besväret som detta medför.

På återseende!

fredag 13 maj 2011

Hemmet

Jag har bott på många ställen i mitt liv, både i min uppväxt och i mitt vuxna liv, men jag har istort sett aldrig misstrivts. Visst, jag har varit less på vårt boende till och från, men vem är inte det?

Men nu...

...jag trivs inte alls i vårt hem. Jag tycker i och för sig att det är skönt att vara hemma, tända lite ljus och mysa på, men just det handlar egentligen inte om lägenheten i sig själv utan om min egentid med mig själv.

Nåja, åter till ämnet, som sagt jag trivs inte alls här. Det känns som jag lever i en låda, tillsammans med andra lådboende. Jag har som sagt istort sett aldrig misstrivts någonstans där jag bott och det går inte en dag utan att jag tänker på vad vi lämnade i Gustavsberg. Vår fantastiskt fina, underbara lägenhet. Omgivningarna, där jag alltid kände en hisnande känsla i magen då jag gick Ösbyrundan eller runt Farstaviken. Umeå kommer aldrig kunna slå det, det är inte ens i närheten.

Och det är inte utan att jag kan säga att det känns lite väl surt ibland, men jag får väl göra som strutsen; stoppa huvudet i sanden för att inte känna efter så mycket eller sysselsätta mig med saker för att inte tänka så mycket eller för mycket rättare sagt...

onsdag 11 maj 2011

2011 - ett märkligt år

Hittills det vill säga. Runtom mig händer saker. Saker som skapar förtvivlan och ledsamhet, men även saker som skapar glädje och lycka. Det är minst sagt dubbla känslor... Jag kan inte bära andras sorg, men jag kan dela deras glädje.

Med tanke på hur mycket som hände förra året, ett av de absolut bästa i mitt liv, har jag känslan att 2011 kommer bli ett slags "mellanår". Ett år då vi förbereder sånt som ska hända nästa år, samtidigt som vi absolut inte satt livet på paus.

Som sagt, det är inte brist på att saker och ting händer runtomkring mig, jag önskar bara att livet inte vore så hårt mot de jag håller kärt...

lördag 7 maj 2011

Harry Hole och jag

Efter två veckors pendling börjar jag komma in i rutinerna. Och aldrig trodde jag att det skulle bli så bra som det har blivit. Jag stormtrivs! Dagarna rullar på i världens fart och helt plötsligt har klockan blivit fem och det är dags att sätta sig på tåget hem igen. Att dessutom ha regelbundna tider är jag inte direkt bortskämd med så det är bara att tacka och ta emot.

Och vilket fint sällskap jag har haft! Harry Hole och jag. Veronica Maggio och jag. Och min nya fina termosmugg. Jag inser att under den här tiden kommer jag kunna plöja böcker under pendlingen. Lovely! :) Alla ni som tycker om att läsa och läsa deckare med hög spänningsnivå, läs böckerna om Harry Hole. Författaren heter Jo Nesbø, det är i samma liga som Dennis Lehane. Suveränt!

Detoxar mig själv gör jag just nu också. Tillsammans med bästa Helena. Inget kaffe på en vecka och jag är konstigt nog mycket piggare. Kroppen känns lättare och huden är mjukare som vanligt när jag detoxar. Nu tänker säkert flera att jag fastar, det gör jag inte. Jag försöker bara tänka på vad jag sätter i mig. Undviker kolhydrater, onödigt socker och annat skit.

Nu är det helg och helgen börjar med följande tankar; Allt går inte att planera och den "perfekta" tiden finns inte. Vissa saker måste man bara göra utan att fundera så mycket.


Trevlig helg på er alla!

lördag 30 april 2011

Nya äventyr

Jag gillar variation i mitt liv, jag gillar nya äventyr. Innan äventyren verkligen sker krävs det planering och är det något jag verkligen gillar så är det planering.


Ett nytt jobb innebär också planering, speciellt när jobbet är på annan ort. Botniabanan är ett äventyr i sig själv. Är det i tid eller ej? Nåja, jag stressar inte över det, då jag ändå inte kan påverka systemfel, signalfel eller växelfel. Just nu har jag sällskap av Harry Hole till och från jobbet. En muggtermos, eller heter det termosmugg, är inskaffad och tillsammans med Harry tar jag en kopp kaffe. Så himla mysigt och en perfekt början på en arbetsdag.


Att börja ett nytt jobb är ett äventyr det med, och efter fyra dagar känner jag att det här nog blir bra. Inga kvällar, inga helger, det är ganska skönt. Jag känner redan nu att min kropp mår bra av regelbundna tider. Jag kan styra min arbetsdag, ta rast och lunch när det passar mig och det är jag inte direkt bortskämd med. Och jobbet i själv känns spännande, jag har nog en del att bidra med. Nu ska jag njuta av att jag är ledig helger och kvällar, även om jag är hemma vid halv sju varje kväll.


Ute lyser solen och vi ska bege oss ut för att njuta av våren. Och livet. Vad ska jag säga? Livet känns otroligt skönt just nu.

tisdag 19 april 2011

7 oktober 2011 - en dag att längta till

Jag sa att jag inte skulle, jag har gjort det så många gånger förut. Jag kommer knappt ihåg HUR många gånger, men jag tror det är 5-6 gånger. Sist var faktiskt i somras. I Stockholm.


I höst blir det i Umeå. Och jag sa att jag inte skulle, MEN igår kunde jag inte hålla mig längre. Jag bara MÅSTE gå.


Jag talar naturligtvis om en av våra största husgudar, Lars Winnerbäck. Biljetterna är bokade och värmen från Lasse kommer att hålla i sig länge i oktobermörkret.

söndag 17 april 2011

Favorit i repris

Jag tänkte ha en kategori som heter favorit i repris, inlägg från min gamla blogg som jag tycker är extra tänkvärda. Här kommer första. Känslorna är desamma, situationen har förändrats en del men på det stora hela är inget förändrat...

onsdag 13 april 2011

Med vilken jävla rätt?!

Hela gårdagen var jag arg, ja, rent utsagt förbannad! Arg på att saker och ting ibland är som de är och jag ville egentligen bara skrika rakt ut på första bästa människa som kom i min väg. Förbannad på livets orättvisor och mitt liv, just då och här.


Detta underbara och härliga humör fortsatte även nu idag på morgonen. Men så hände vissa saker, såväl små saker som stora saker. Jag ser nu golvet i vårt lilla rum, det som även har kallats förrådsrummet. Min lillasyster med sambo kommer ikväll. En nära vän är på väg att göra stora och spännande förändringar i sitt liv. På andra sidan kvarken har livet kommit åter, även om det går sakta framåt. Och jag har allt jag behöver och lite till.

Sååå...med vilken jävla rätt har jag rätt att vara sur och arg...?


Ingen som helst rätt egentligen, så därför har jag bestämt mig att vara glad som en solstråle idag. Att vara arg och sur tar dessutom alldeles för mycket energi för att det ska vara värt det i längden...

måndag 11 april 2011

En helg utan telefon

Som bekant har vi tillbringat helgen i Hemavan, redan innan vi begav oss bestämde jag mig för att stänga av telefonen under helgen, bara för att få den ultimata avkomplingen. Okej, jag ska erkänna jag slog på den på lördagmorgon bara för att se om jag fått några meddelanden, men i övrigt; AVSTÄNGD! Jag har inte haft den i backen, jag har inte burit omkring på den, jag har helt enkelt låtit den ligga alldeles för sig själv. Och oj, sååå himla skönt det har varit! Det är verkligen avkoppling på HÖG nivå.

Vi är som besatta i att ständigt vara uppkopplade och tillgängliga att när vi någon gång inte kan få tag i en viss person, ja, då är det nästan så att man automatiskt undrar om det har hänt något och man föreställer sig värsta tänkbara scenariot. Jag är också så; "Men varför svarar inte männskan?!" och jag tänker att allt möjligt kan ha hänt.

Men det jag ville komma till är att jag ialla fall mår väldigt bra att få koppla bort mig en stund, det är nästan så att jag blir arg på mig själv när jag kommer hem och fortsätter i samma gamla spår. Äter frukost, kollar mina bloggar, kollar facebook med hatkärlek, lyssnar på musik via datorn, smsar en vän och så fortsätter det istort sett hela dagen. Sjukligt kan jag ibland tycka att mitt beteende är.

Därför är det så himla skönt att bara ta en helg, stänga av datorn och telefonen, egentligen behöver man ju inte ens åka bort för att göra det. För handen på hjärtat; så himla viktig kan väl JAG ändå inte vara att jag inte skulle kunna ha telefonen avstängd en dag eller en helg...?

torsdag 7 april 2011

Facit

Vid vissa tidpunkter i livet skulle jag vilja kunna smygtitta lite på nästa blad i livets bok. Bara för att se om beslut som man tar är så bra som man just nu i denna tidpunkt tror att det kommer att bli. Liksom ett facit över beslut man tar och inte tar.

Ibland ska man ha tur att vara på ett visst ställe vid en viss tidpunkt med en viss person. Och poff! så löser sig vissa saker innan du ens har hunnit blinka. Och man undrar hur det egentligen kunde hända? Och var det inte svårare än så...? Och faktiskt, med handen på hjärtat, så känns det riktigt spännande också. Kanske jag har flyt just nu...


De kommande tre dagarna ska jag släppa allt vad framtid heter och bara njuta av dagarna precis som de är.

onsdag 6 april 2011

Bjuröklubb 2010

Jag har så otroligt mycket att se fram emot här framöver. Våren med allt vad vi har inplanerat. Sommaren är fortfarande oklar, men om jag får som jag vill så drar vi över till England en vecka i slutet av juli.

Men man ska inte underskatta det som finns i ens närhet. Bjuröklubb är ett nära utflyktsmål, som vi förhoppningsvis ska besöka i år också.

Bjuröklubb 2010

Man behöver ju faktiskt inte resa till andra sidan jorden för att uppleva saker (även fast det också är väldigt trevligt).

lördag 2 april 2011

Bitter?

Varför blir man bitter? Är det för att man har svårt att se verkligheten som den är? Är det för att man tror att precis ALLA andra har det så mycket lättare och bättre här i livet? Är det för att man är besviken över hur livet har blivit? Är det för att man tror att andra gör ens liv?

När man mår dåligt är det lätt att bli bitter men bara därför kan man inte tro att inte andra får kämpa också, även om det kanske inte alltid märks utåt. Det går inte att säga att MITT liv är då inte guld och gröna skogar. NÄHÄ? Men vems liv är det då? Om Du hittar någon som påstår det så skulle jag vilja ha dennes namn så jag kan höra det med mina egna öron. Alla har vi våra ryggsäckar att bära, oavsett vem man är. Och det är bara DU som kan förändra och påverka ditt liv.


Jag vill gärna att min ryggsäck är en Fjällräven Kånken. Det är en ryggsäck som gör mig glad och på så sätt blir livets mindre bra erfarenheter betydligt lättare att bära.

tisdag 29 mars 2011

Nya resplaner

En enda mening på Erikas blogg igår fick mina tankar att spinna iväg på nästa långresa. Kan ni gissa vilken mening jag syftar på? Jag skickade fort som bara den iväg ett sms till mannen och han verkade inte vara sen på att hacka på den idéen. Det vore riktigt, riktigt roligt att åka till Australien om ganska precis ett år!

Eller vad säger ni? Ska vi dra iväg till andra sidan jorden och kolla hur läget är där?


Silverstone, Storbritanniens GP, 2006.

fredag 25 mars 2011

F1-säsongen 2011

Jag tittar tillbaka i bloggen och inser att mina senaste inlägg inte är så muntra...

Men sak som är väldigt rolig är att F1-säsongen 2011 drog igång i natt! Som vi har längtat hela långa, kalla vintern. Jag hoppas att den här säsongen blir lika spännande och bra som säsongen 2010.

Och nu går jag snart in på min åttonde helg i rad av totalt nio. Och om två veckor kommer belöningen; en weekend i Hemavan. Som vi längtar! Skidåkning och god mat, filmer och böcker. Jag har inte stått på ett par slalomskidor på drygt 10 år, men jag tror det sitter i ryggraden och att få åka upp i Kungsliften och se över vidderna ska bli helt underbart! En riktigt återhämtningshelg ska det bli. :)


Nu tar jag en kopp kaffe och laddar för dagens jobb.

torsdag 24 mars 2011

Livet är en kamp...

...och kampen är en strid.

Med två riktigt tråkiga nyheter under den här veckan börjar jag undra om det inte ligger något i den meningen. Det finns inget jag kan göra, inget förutom att vara där för mina vänner. Jag kan inte vara där i fysisk form, hur mycket jag än skulle vilja. Himla tur att vi har telefoner och internet! :)


Tiden får avvisa hur striden utvecklar sig. Under tiden kan jag bara leva mitt liv...

tisdag 22 mars 2011

Dagarna i livet

Under vissa dagar i livet stannar tid och rum upp, dagar som man kommer att komma ihåg länge, dagar i både sorg och glädje. Dagar som man kan plocka fram ur sitt innersta, dagar som ligger där inne som i små askar, alla på sin väl utvalda plats. Dagar som bara väntar på att bli framtagna och ihågkomna, lite då och då.

Det finns dagar då allt stannar upp och allt, precis allt, förutom livet i sig själv blir det absolut viktigaste. Alla måste-ha-den-och-den-saken blir helt oväsentligt, för det är inget som man värdesätter när allt väl ställs på sin spets.

Mina tankar vandrar över isen idag, över till andra sidan kvarken...

fredag 18 mars 2011

Mamma och jag

Jag älskar den här bilden av mig och mamma från i julas. Det är julafton. Det är bitande kallt och vi tog en liten längre promenad. Trots att man ser att det är kallt så tycker jag hela bilden lyser av värme. Värme från den kärlek som finns mellan mor och dotter.

torsdag 17 mars 2011

Jobbsökning pågår!

Jag tittar tillbaka i kalendern och inser att jag inte varit ledig två dagar i rad de senaste fyra veckorna som gått. Och oj, vad behövligt det har varit! Tvådagarsledighet efter varandra är nästan ett måste för att man ska orka med vardagen, jobbet och framför allt sig själv. Jag känner att energin är tillbaka idag och jag känner mig riktigt, riktigt glad igen. (Trots lite orosmoln på himlen men det kommer att fixa sig, det är jag säker på.)

Dagens största mission är att söka några jobb som jag har hittat. En liten hustitt blir det vid lunch. Dagen avslutas med middag på stan och lite jazz i Studion.

Jag har en härlig dag framför mig!

tisdag 15 mars 2011

Ringmärkt

Nu har vi hämtat ut våra vigselringar, nästan ett år efter att vi gift oss. Tanten på Hallbergs kom ihåg oss när vi igår gick in och frågade om våra ringar kommit. Jag undrar varför. ;) Är det någon mer än vi som köpt ringarna EFTER själva vigseln? Please tell!

Och lika romaniska som alltid så satte vi på oss ringarna direkt i affären. *skrattar* Jag har vant mig vid att säga; Min man. Nu ska jag försöka vänja mig vid att ha en ring på fingret.

Synda långsamt var det visst...

måndag 14 mars 2011

Kvinnokampen

Jag kallar mig inte feminist, själva ordet feminist har en dålig klang i mina öron. Jag tycker att vi alla, såväl som kvinnor som män, ska behandlas lika när det gäller lön, utbildning, vård och så vidare. Kanske man är feminist ändå när man tycker det... Jag vet inte riktigt... Eller är det bara sunt förnuft? Med eller utan feminist-stämpeln på en själv. Vi kan inte komma ifrån att män och kvinnor är OLIKA, precis som mina vänninor är olik mig, och himla tur är väl det.

Att det var Internationella kvinnodagen förra veckan var det väl ingen som missade och det är bra att det uppmärksammas, det säger jag inget om. Kvinnor idag har mycket att tacka historiens kvinnor för, det de kämpade för, kampen för kvinnors rösträtt är en sak. (Dock ska tilläggas att de som inte gjort värnplikten inte heller fick rösta, det vill säga män. Märkligt kan även det tyckas.)

Men ibland spårar det verkligen ur, det känns som att det har slagit över i dagens samhälle. Jag blir mörkrädd. Hur faaan tänkte man här? (Det var väl det man inte gjorde.) Jag skulle kunna göra en lång utläggning om det här men det känns som om alla tankar och kommentarer är överflödiga...

söndag 13 mars 2011

2012

Vi behöver inte se jorden-kommer-snart-gå-under-filmer såsom 2012... Vi behöver bara se på allt som händer i världen för att förstå att verkligheten är så mycket hemskare än vad filmer någonsin kommer kunna förmedla.

Sydostasien, Haiti, Nya Zeeland, Japan...

27 december 2004, Phuket, Thailand.

onsdag 9 mars 2011

Livet och döden

Vårsolen får mig att tänka på allt som ska komma till liv snart igen. Träden och blommorna slår ut snart, snabbare än vad vi tror. Och det är hopp om livet igen...

Apropå liv, jag funderar just nu på livet... och döden... Ja, det låter bisarrt... I natt vaknade jag och började tänka på vår himmelhund. Jag kan fortfarande höra ljudet av hans tassar som skrapar mot parketten, jag kan fortfarande höra hans ljud och jag kan fortfarande förnimma mig om hans päls mot min handflata. Och när jag tänker på vår himmelhund, går tankarna automatiskt till min morfar. Hand i hand går vår hund och min morfar. Jag kan fortfarande klart och tydligt se min morfar framför mig och höra hans röst om jag koncentrerar mig extra mycket. Jag kan känna hur han luktade och hur han rörde sig.

Och vad händer när man dör egentligen? Man kan ju inte bara försvinna...? Eller...? Jag vill tro att vi kommer någonstans, någon annanstans. Jag funderade mycket på det här när vi precis hade tagit bort vår hund. Och kan man verkligen säga; "Han är död"...? Om man inte längre finns kan man väl inte längre vara något...?


Eller som Persbrandt sa i någon film; När man är död så är man det för evigt. Kanske är det bäst att leva fullt ut när man vet att man faktiskt lever...

fredag 4 mars 2011

Underbara fredag!

En ledig dag. En av två denna vecka. Jag har haft två fredagar och två lördagar den här veckan, inte fy skam! Att se det positiva i livet, det gillar jag.

Solen skiner och jag ska snart bege mig till stan med en av de bästa vännerna på denna jord. En spännande lunch ska även göras. Jag ska träffa tre gamla (och när jag säger gamla menar jag gamla) kollegor. Alla tre har gått i pension. Det är tre underbara kvinnor som jag tycker mycket om. Massor med spännande upptåg har de säkert för sig, de är livsälskande människor. Såna personer man blir oerhört inspirerade av. :)

Husvisning ska vi hinna med på em också. Spännande, spänt och nervöst. Kanske, kanske... Hoppas, hoppas...

Livet är såååå otroligt spännande och jag lyser av livsglädje idag! :D

onsdag 2 mars 2011

Lars Winnerbäck

Alla som känner mig (oss) vet att en av våra husgudar är Lars Winnerbäck. Denna man som skriver de mest fantastiska texter som ett papper någonsin sett. Jag kan fastna i hans (och likväl andras ) texter. Lyssna om och om igen när jag fastnat för någon låt, gammal som ny. Jag kan hänga upp mig på vissa partier som jag tycker är helt underbara. Just nu är det Mareld live från Oslo 2008 som (nästan) går på repeat. Så fantastisk bra!


"Det är sensommar Sverige
Jag är på väg härifrån
Jag kan inte förklara
Jag stänger av telefonen
Ner faller löven
och bladen blir mull
Jag kanske åker till Island
Jag kanske super mig full
Jag är för fattig för London
Jag är för tyst för LA
Det finns en anda i Dublin
men den är skadlig för mig

Jag glider ifrån allt
Vad var jag en gång?
Jag förlorar mitt fokus
Vad drömde jag om?
Jag har lånat av banken
Jag har säkerhetsdörr
Jag skulle aldrig få säga
Att det var enklare förr
Jag ser mig i spegeln
Det är en dålig dag
Är det honom jag känner?
Är det han som är jag?


Det blåser osunda vindar
Det gör mig dämpad och sval
Det krävs så mycket mygel
för att verka normal
Här är tusen butiker
med vässade klor
Det kommer trötta idéer
från strama kontor
Men det är sällsamt vackert
Här kommer hösten igen
Det är kallt som i stenhus
Det doftar av regn

Jag läser en tidning
Jag ser vad det står
Men det är inget jag bryr mig om
Ingenting jag förstår
Dom som skriver de ljuger
Allt är tvärtom
Dom skulle mörda för pengar
Skandalen är dom
Jag såg ett dreglande lejon
stod på toppen och sa:
"Jag ger bara folket
vad folket vill ha"

Rör mina händer
Du måste förstå
Jag orkar inte förklara
försök och se det ändå
Det gnager mitt sinne
Det är som overklighet
I varje blinkande fönster
en korrupt profet
Och jag har varit i templet
Där månglarna står
Dom sa: "Allt är till salu"
Jag sa: "Kom älskling vi går"


Jag kunde ställa mig naken
Jag skulle mena en del
Men ett dreglande lejon
skulle ta det helt fel
Jag hade massor av idéer
Jag hade vägen klar
Jag hade tusentals frågor
och tusentals svar
Tyst ligger vägen
i rödbrun rost
Det är som mareld i havet
Som allhelgonafrost"



Listan över Winnerbäcks låtar kan göras hur lång som helst, men här är några av de bästa enligt mig; Du min vän i livet. Elegi. Du hade tid. En tätort på en slätt. Att fånga en fjäril. Hugger i sten. Jag fattar ingenting. I Stockholm. Om du lämnade mig nu. Kom ihåg mig. Åt samma håll. Söndermarken. Jag får liksom ingen ordning.

tisdag 1 mars 2011

Ett år äldre, ett år klokare?

Nja, jag vet inte det jag... ;)

Det jag vet är att det har hänt otroligt mycket under mitt första år på 30-talet. Mest positiva saker faktiskt! Och jag hoppas det fortsätter i den andan.

Jag fick frågan ikväll om det kändes skillnad från igår, och nej det gör det inte, varav följdfrågan blev; men för 15 år sedan då? Absolut, och jag skulle verkligen inte vilja vara 15-16 år igen. Fy och usch vilken jobbigt tid!

Nä, tacka veta jag tiden jag lever i nu. Jag är den jag är, och jag har accpterat mig själv som jag är. Jag behöver inte låtsats för att försöka passa in (och hur jag än försökte passa in för 15 år sedan så gjorde jag ändå inte det). Folk får ta mig för den jag är och passar det inte, nä, då finns det inget mer jag kan göra. Bye, bye!

Och jag trivs bääääättre här, där jag kan pussa min man och klappa min katt.

lördag 26 februari 2011

Mina barn, andras ungar

Just ordet ungar har i mina öron en negativ klang, medan barn är i positiva ordalag och det är väl det som just den meningen menar. Detsamma gäller mamma och pappa (positiv), jämfört morsan och farsan (negativ) som jag tycker låter riktigt illa. Och kanske lite white trashigt också...

Min mamma har aldrig varit morsan och min pappa har aldrig varit farsan. Utan helt enkelt mamma och pappa. Jag kommer aldrig kalla dem för morsan eller farsan, precis som jag inte kommer att kalla mina eventuella framtida barn för ungarna.

torsdag 24 februari 2011

Vi är fjortisar!

Ja, det kanske man skulle kunna säga att jag och min man är. Idag på dagen har vi varit tillsammans 14 år, det är nästan häften av våra liv. (Huruvida fjortis är ett beteende eller om det sitter i åldern 14 tänker jag inte gå in i.)

Men oj, vad roligt vi har tillsammans! Allt vi har sått i så många år med studier, jobb, särboende och så vidare kan vi nu skörda. Klart att det inte alltid är solsken, men JUST NU är det bara sol mest hela tiden.

Vi står i början på ett nytt kapitel i våra liv och det känns otroligt spännande.





Kärlek är det bästa här i livet, helt enkelt.

onsdag 23 februari 2011

Brum, brum! Tut, tut!

Så...

ÄNTLIGEN är vi med bil igen.

Nu ska vi ut och socialisera hos våra vänner som bor både i och utanför staden. Betydligt lättare med egen bil.

Vem vet? Kanske kommer vi förbi just dig?

Brum, brum! Tut, tut!

måndag 21 februari 2011

Tillbaka...

Jag har bloggat sedan 2006, på en annan adress. I början av 2011, eller egentligen redan i höstas kände jag att nu har jag gjort mitt med bloggandet. Det gällde bara att avsluta det på ett snyggt sätt.

Jag behövde helt enkelt ha ett blogguppehåll.

Och jag tror egentligen att jag fortfarande behöver det, men lusten att skriva då och då har blivit för stor. Så kanske mina inlägg inte blir så täta som de varit förut.

Jag ska försöka vara personlig utan att bli för privat, eller hur det nu är...?