tisdag 24 maj 2011

Gustavsberg

Jag blundar. Känner solens strålar mot mitt ansikte. Jag ser dig framför mig. Dina vackra stigar och vattenoaser. Dina oslagbara himmelriken här på jorden. Men när jag öppnar ögonen är jag någon annanstans. Omgivningen som är här är så annorlunda motför dig. När ska jag ännu en gång få känna mig som hemma som jag kände mig hos dig? När ska jag varje dag igen få känna mig fylld av det som är runtomkring mig?

Jag kan inte dölja att jag just nu saknar dig så mycket att det skär i mig... Nästa vecka får jag se dig igen och du kan inte ana hur mycket jag har längtat efter dig. Längtan är obeskrivligt stor.

Du är ett av mina smultronställen på jorden. Jag saknar dig, Gustavsberg!

Inga kommentarer: