Det känns som att jag är åskådare. Sittande på första parkett på en teateruppsättning, där akterna blir allt märkligare ju längre tiden går. Akter som gör mig förundrad. Förvånad. Sorgsen. Glad. Och för att inte tala om alla saker som på något bissart sätt ändå är ganska skrattretande. Saker ställs på sin spets och viktiga beslut tas.
Som jag sagt tidigare så är 2011 ett mycket märkligt år.
2 kommentarer:
Får jag sitta bredvid dig och vara åskådare jag me? :-D
Det är så läskigt när man inte vet hur den märkliga teatern ska sluta..
VAR kommer all drama från? Bättre vi går på bio och ser en film *skrattar* Kram på dig Lisa!
Kom upp på första parkett med mig så kan vi äta popcorn och skratta åt livets alla roliga, tragiska och komiska scener. I know you gonna like it! :) Som åskådare alltså. Huvudrollerna lämnar vi åt några andra, eller hur?
Fika snart hoppas jag? KRAM, KRAM
Skicka en kommentar