Vi ska prata...

...tills vi inga ord har kvar, vi ska äta god mat och dricka dryck med bubblor i, vi ska låta solens strålar värma vår bleka hy och vi ska bada tills våra fingrar är som russin. Och vi ska ta igen förlorad tid, min kära Nina och jag.

En hel vecka ska vi tillbringa på Kreta, i början av maj drar vi. Vilket bra sätt att börja sommaren på! :)

Efter många år....

...med flyttande, studier och en mängd resor fram och åter till Sthlm har jag nu ÄNTLIGEN landat i Umeå.

Med allt vad det innebär.

Att landa i tillvaron innebär också att mycket av det som man höll inne under tiden med pendling också kommer fram. I mitt fall har hösten och början av vinter, nåja, det som ialla fall ska kallas vinter, inneburit en stor trötthet och jag har lyssnat på min kropp. Jag har sovit mycket och låtit mig göra det. 

Och detta utan att få det minsta panik över att jag varit grymt osocial mot mina vänner och att något kanske skulle vara fel. Jag tror att de flesta människor känner att det är okej att dra sig in i sitt bo när mörkret och vintern kommer.

Nu har det vänt och vi går mot ljusare tider. Att ha saker att se fram emot är något jag behöver för att orka med ekorrhjulet i vardagen. Och nog har jag saker att se fram emot minsann! En helg i Luleå, en övernattning i Ö-vik, en weekend i Hemavan, ett bröllop på Gotland och en vecka på Kreta. :)

Till dess ska jag njuta av varje ledig stund och acceptera att livet är en berg och dalbana. Utan att få det minsta panik över att livet ibland är i dalen....

Tröttsamt

Ibland blir jag så fruktansvärd TRÖTT på människor som jag möter på under livets gång. Dagen som gick funderade jag inte bara en gång, utan flera gånger, på vad faan jag håller på med. Att höra min röst gång på gång upprepa samma saker om och om igen, ja, inte undra på att man blir trött på sig själv. Också.

Flera gånger har jag funderat på om meningen med livet är att jag ska stå och motivera varför man ska köpa antingen den ena eller den andra hudlotionen fram för antingen den ena eller den andra. Det kan inte var möjligt, det måste vara omöjligt att det ska vara så! Att jag ska diskutera med vissa människor om hudlotioner, duscholjor och refiller bara för att de ska spara en och annan krona! GAAAH, jag tror jag kan bli galen för mindre!

Och frågan jag ställer mig varje gång dessa funderingar kommer är; Vad ska jag bli när jag blir stor...?

Mina vänner

Mina fina vänner, de är många många och de finns över hela världen. Några är hos mig året runt, andra flyttar när vi går mot kallare tider men kommer tillbaka till mig när värmen kommer åter.

Jag pratar naturligtvis om mina vänner fåglarna. Ju äldre jag blir ju mer facinerad blir jag över våra fåglar. Och det kanske ligger i människans natur att facineras över fåglarna och deras förmåga att flyga. Och alla som kan lite historia vet ju att vi har försökt härma dem sedan urminners tider.

Utanför vårt köksfönster har vi satt upp en fröstation och för första gången idag fick jag se ett gäng talgoxar som hade fröfest. Och jag skulle kunna stå och titta på dem hur länge som helst. Och det är livskvalitet på hög nivå, min (männskliga) vänner!

Några av mina andra vänner. Här på Drottningholm 2009. :)

En stilla längtan

Efter vår flyttturné på drygt 4 år har vi nu landat i vårt fina, lilla och alldeles lagomt stora hus. Jag älskar det mer och mer för varje dag, det ska jag inte hymla med.

Trots detta så skriker mitt inre efter Gustavsberg då och då. Och Stockholm. Jag har olika teorier varför det är så. Bland annat så växte jag otroligt mycket som person under åren vi bodde i Gustavsberg, det var som att jag blev medveten om vad som fanns utanför och hur häftigt det var att bo så nära Stockholm. Jag fick nypa mig många gånger i armen för att fatta att lilla jag bodde där jag bodde. Att vi till och med kunde skymta närheten till Stockholm genom att bara gå ner i hamnen och se Nackamastarnas blinkande i skyn. Och detta fantastiska utbud som Stockholm har! Love it! Och sedan är det ju inte sämre att Stockholm med dess närliggande områden faktiskt är en av de vackraste städerna som finns. Allt vatten, all historia och för att inte tala om den underbara naturen...

Det får nog bli några dagar i Stockholm snart igen. Det är liksom skönt att få stilla abstinensen för att sedan komma hem till sitt lugna och sköna hem igen. Det ger mig perspektiv på livet...

Arbetsglädje

Att vakna varje morgon och tänka; Yes, snart får jag gå till jobbet! är det inte många som känna, eller för den delen längta tillbaka till jobbet när man går hem för dagen.

Jag är såååå tacksam över att jag har fått känna så åtminstone en gång under mitt liv hittills. För hur det än är så är det oftast jobbet man tillbringar mesta delen av sin vakna tid på och då är det väl egentligen självklart att man ska få känna just precis så där.

Arbetsglädjen är den enda sanna glädjen (...?)

Äktenskap

November är en månad som jag ofta tycker är en fartsträcka till advents alla ljus men idag sken kärlekens ljus i Umeå, trots dimma och ruggigt väder. Idag var den dag då min fina vän Helena fick sin Jimmie till sin äkta man. Ni var (är) så otroligt fina! All kärlek till er! :)