Historien upprepar sig...

...eller?

Vi försöker så hårt att INTE vara som alla andra. Vi försöker så hårt att INTE vara som våra föräldrar. Att inte falla in i samma spår som dem, att inte upprepa deras misstag, att vi minsann ska göra saker och ting annorlunda.

Men är det så himla lätt alla gånger?

När vi fokuserar på att INTE vara som dem, när vi egentligen borde fokusera på hur vi VILL vara och hur vi BORDE agera. Det är lätt att sätta huvudet i sanden och blunda för problem som finns och bara köra på som man alltid har gjort. Vi kan inte komma ifrån att vi både har ett socialt och genetiskt arv. Ibland döljer det sociala arvet det genetiska och i andra fall tvärtom. Vad som är bra och vad som är mindre bra beror ju helt på vilken egenskap man diskuterar. Och i vissa fall faller äpplet alldeles för nära trädet... Tyvärr!

Imorgon är sista dagen med pendling, och mina funderingar ska få sig en välbehövlig paus, då jag har en tendens att fundera (för) mycket när jag har mycket egentid...

Nyfiken i en strut...

...tittar ut...?

Nyfikenhet är en egenskap som jag tycker är positiv. Det är nyttigt att vara nyfiken. Genom sin nyfikenhet får man reda på saker och ting, man utvecklas och på sätt växer man som person.

Men, och det finns ett stort MEN här, och det är den hårfina gränsen mellan att vara nyfiken och oförskämt nyfiken. Var den går någonstans har jag fått erfara det senaste halvåret. Först kunde jag inte sätta fingret på vad det var, men en dag var det som om en glödlampa tänds över mitt huvud och jag kunde sätta fingret på vad det var som var galet.

Nyfikenhet som övergår till oförskämd nyfikenhet är när en person till exempel stannar lite extra i ett rum där det pågår ett samtal mellan två andra personer, ett samtal som egentligen bara angår dessa två personer. Eller när två personer står och pratar om en sak och denne ställer sig bakom dessa två bara för att se vad som händer, bara för att denne är så fruktansvärt rädd att missa något. Människor som har egenskapen oförskämd nyfiken har jag svårt för och bara därför blir det nästan till en sport att inte berätta något alls för en sån människa.

Var lagomt nyfiken om du ska finnas i min närhet!

Otroligt länge...

...sedan jag bloggade nu fick jag höra av en vän ikväll. Och ja, det är otroligt länge sedan jag skrev ett inlägg. Men vad har jag då på hjärtat?

Tjaaa... Örnsköldsvik är avslutat, Lycksele är förhoppningsvis bara tillfälligt innan ett nytt jobb dyker upp. Vi pysslar på med huset, vårt underbara fina lagomt stora lilla hus. Katten är på äventyr utomhus med skräckblandad förtjusning. Kompisen Håkan är här tittsomtätt och sysselsätter oss med trädavverkning och annat smått och gott. Vi har hunnit vara i Sthlm två gånger sedan 8 september, då jag skrev sist (shit, vad länge sen jag skrev, det inser jag ju NU!).

Hösten/vintern ligger helt öppen och just har vi inget inplanerat på den privata sidan, vilket jag faktiskt kan tycka är riktigt, riktigt skönt! Det enda vi har inplanerat med säkerhet är att vi ska på bröllop när vintern är över och våren åter är hos oss, men innan dess; nada!

Och för att avsluta dagen med ett ytterst "hemligt" avslöjande, så kan jag berätta att jag är en hemmagris och att jag är stolt över det! :)

Vad är du rädd för?

Jag är inte rädd för höjder. Jag är inte rädd för myror. Jag är inte rädd för att flyga. Jag är inte rädd för att åka karuseller. Jag är inte rädd för spindlar. Jag är inte rädd för gräsklipparen. Jag är inte rädd för att åka tåg. Jag är inte rädd för myrslokar. Jag är inte rädd för att åka rulltrappor.

Ser ni ett mönster?

Jag är inte speciellt rädd för sånt som jag på något sätt har kontrollen över. Rädslor är inte rationella. Det är inget man bestämmer över. Men skulle du fråga mig vad jag är rädd för; så skulle jag varken säga höjder, gräsklipparen eller för den delen myrslokar.

Nä, min största rädsla i livet är jag skulle förlora någon som står mig väldigt nära... Och just nu är jag rädd, livrädd rättare sagt och det som skrämmer mig mest är att jag just nu är rädd på ett sätt som jag aldrig varit i tidigare, liknande situationer...

1 september

Idag trotsar vi vädret och grillar för sista gången på den här adressen. Det mesta av våra saker är nerpackade och redo för en flytt. 1 september 2011 kommer bli ett datum att komma ihåg, det blir dagen då vi tar vårt pick och pack och flyttar från stan till landet. Nära naturen innebär även närmre mig själv. :)

Frihet är...

...att få vistas i naturen. Snart har vi naturen bakom husknuten och naturen har alltid varit mitt andningshål där jag kan skingra mina tankar och hämta kraft för att orka med livets alla bestyr. :)

Var tusans?

Samhället blir hårdare och hårdare, människorna blir allt mindre ödmjuka och allt mer "sköt-dig-själv-och-skit-i-andra" och livet är en tävling i precis ALLA grenar; föräldraskap, karriär, lycka, framgång, pengar och så vidare.

Jag blir alldeles mörkrädd för världen vi lever i. Var tusans är världen på väg någonstans...?