Tröttsamt

Ibland blir jag så fruktansvärd TRÖTT på människor som jag möter på under livets gång. Dagen som gick funderade jag inte bara en gång, utan flera gånger, på vad faan jag håller på med. Att höra min röst gång på gång upprepa samma saker om och om igen, ja, inte undra på att man blir trött på sig själv. Också.

Flera gånger har jag funderat på om meningen med livet är att jag ska stå och motivera varför man ska köpa antingen den ena eller den andra hudlotionen fram för antingen den ena eller den andra. Det kan inte var möjligt, det måste vara omöjligt att det ska vara så! Att jag ska diskutera med vissa människor om hudlotioner, duscholjor och refiller bara för att de ska spara en och annan krona! GAAAH, jag tror jag kan bli galen för mindre!

Och frågan jag ställer mig varje gång dessa funderingar kommer är; Vad ska jag bli när jag blir stor...?

Mina vänner

Mina fina vänner, de är många många och de finns över hela världen. Några är hos mig året runt, andra flyttar när vi går mot kallare tider men kommer tillbaka till mig när värmen kommer åter.

Jag pratar naturligtvis om mina vänner fåglarna. Ju äldre jag blir ju mer facinerad blir jag över våra fåglar. Och det kanske ligger i människans natur att facineras över fåglarna och deras förmåga att flyga. Och alla som kan lite historia vet ju att vi har försökt härma dem sedan urminners tider.

Utanför vårt köksfönster har vi satt upp en fröstation och för första gången idag fick jag se ett gäng talgoxar som hade fröfest. Och jag skulle kunna stå och titta på dem hur länge som helst. Och det är livskvalitet på hög nivå, min (männskliga) vänner!

Några av mina andra vänner. Här på Drottningholm 2009. :)

En stilla längtan

Efter vår flyttturné på drygt 4 år har vi nu landat i vårt fina, lilla och alldeles lagomt stora hus. Jag älskar det mer och mer för varje dag, det ska jag inte hymla med.

Trots detta så skriker mitt inre efter Gustavsberg då och då. Och Stockholm. Jag har olika teorier varför det är så. Bland annat så växte jag otroligt mycket som person under åren vi bodde i Gustavsberg, det var som att jag blev medveten om vad som fanns utanför och hur häftigt det var att bo så nära Stockholm. Jag fick nypa mig många gånger i armen för att fatta att lilla jag bodde där jag bodde. Att vi till och med kunde skymta närheten till Stockholm genom att bara gå ner i hamnen och se Nackamastarnas blinkande i skyn. Och detta fantastiska utbud som Stockholm har! Love it! Och sedan är det ju inte sämre att Stockholm med dess närliggande områden faktiskt är en av de vackraste städerna som finns. Allt vatten, all historia och för att inte tala om den underbara naturen...

Det får nog bli några dagar i Stockholm snart igen. Det är liksom skönt att få stilla abstinensen för att sedan komma hem till sitt lugna och sköna hem igen. Det ger mig perspektiv på livet...

Arbetsglädje

Att vakna varje morgon och tänka; Yes, snart får jag gå till jobbet! är det inte många som känna, eller för den delen längta tillbaka till jobbet när man går hem för dagen.

Jag är såååå tacksam över att jag har fått känna så åtminstone en gång under mitt liv hittills. För hur det än är så är det oftast jobbet man tillbringar mesta delen av sin vakna tid på och då är det väl egentligen självklart att man ska få känna just precis så där.

Arbetsglädjen är den enda sanna glädjen (...?)

Äktenskap

November är en månad som jag ofta tycker är en fartsträcka till advents alla ljus men idag sken kärlekens ljus i Umeå, trots dimma och ruggigt väder. Idag var den dag då min fina vän Helena fick sin Jimmie till sin äkta man. Ni var (är) så otroligt fina! All kärlek till er! :)

Livets kontraster

Ena dagen strosar man runt hemma i mjukiskläder, ruffsig i håret, osminkad och pysslar på med både det ena och det andra här hemma, för att nästa dag stå på jobbet, ordentligt klädd, leendes mot kunderna och fråga dem om både ditt och datt.

 

Eller som att vi planerar både det ena och det andra för det kommande året, händelser som skiljer sig från vardagens tragglande med jobb. Och för att inte tala om den stora frågan vi ställer oss varje dag; vad ska vi äta? Redan nu har vi tre, kanske fyra roliga saker att se framemot under vintern och våren.

 

Jag älskar livets kontraster, utan kontrasterna skulle vårt liv vara ganska så trist och alldaglig.

Historien upprepar sig...

...eller?

Vi försöker så hårt att INTE vara som alla andra. Vi försöker så hårt att INTE vara som våra föräldrar. Att inte falla in i samma spår som dem, att inte upprepa deras misstag, att vi minsann ska göra saker och ting annorlunda.

Men är det så himla lätt alla gånger?

När vi fokuserar på att INTE vara som dem, när vi egentligen borde fokusera på hur vi VILL vara och hur vi BORDE agera. Det är lätt att sätta huvudet i sanden och blunda för problem som finns och bara köra på som man alltid har gjort. Vi kan inte komma ifrån att vi både har ett socialt och genetiskt arv. Ibland döljer det sociala arvet det genetiska och i andra fall tvärtom. Vad som är bra och vad som är mindre bra beror ju helt på vilken egenskap man diskuterar. Och i vissa fall faller äpplet alldeles för nära trädet... Tyvärr!

Imorgon är sista dagen med pendling, och mina funderingar ska få sig en välbehövlig paus, då jag har en tendens att fundera (för) mycket när jag har mycket egentid...