För ett år sen...

...gjorde vi det här.

Hemmet

Jag har bott på många ställen i mitt liv, både i min uppväxt och i mitt vuxna liv, men jag har istort sett aldrig misstrivts. Visst, jag har varit less på vårt boende till och från, men vem är inte det?

Men nu...

...jag trivs inte alls i vårt hem. Jag tycker i och för sig att det är skönt att vara hemma, tända lite ljus och mysa på, men just det handlar egentligen inte om lägenheten i sig själv utan om min egentid med mig själv.

Nåja, åter till ämnet, som sagt jag trivs inte alls här. Det känns som jag lever i en låda, tillsammans med andra lådboende. Jag har som sagt istort sett aldrig misstrivts någonstans där jag bott och det går inte en dag utan att jag tänker på vad vi lämnade i Gustavsberg. Vår fantastiskt fina, underbara lägenhet. Omgivningarna, där jag alltid kände en hisnande känsla i magen då jag gick Ösbyrundan eller runt Farstaviken. Umeå kommer aldrig kunna slå det, det är inte ens i närheten.

Och det är inte utan att jag kan säga att det känns lite väl surt ibland, men jag får väl göra som strutsen; stoppa huvudet i sanden för att inte känna efter så mycket eller sysselsätta mig med saker för att inte tänka så mycket eller för mycket rättare sagt...

2011 - ett märkligt år

Hittills det vill säga. Runtom mig händer saker. Saker som skapar förtvivlan och ledsamhet, men även saker som skapar glädje och lycka. Det är minst sagt dubbla känslor... Jag kan inte bära andras sorg, men jag kan dela deras glädje.

Med tanke på hur mycket som hände förra året, ett av de absolut bästa i mitt liv, har jag känslan att 2011 kommer bli ett slags "mellanår". Ett år då vi förbereder sånt som ska hända nästa år, samtidigt som vi absolut inte satt livet på paus.

Som sagt, det är inte brist på att saker och ting händer runtomkring mig, jag önskar bara att livet inte vore så hårt mot de jag håller kärt...

Harry Hole och jag

Efter två veckors pendling börjar jag komma in i rutinerna. Och aldrig trodde jag att det skulle bli så bra som det har blivit. Jag stormtrivs! Dagarna rullar på i världens fart och helt plötsligt har klockan blivit fem och det är dags att sätta sig på tåget hem igen. Att dessutom ha regelbundna tider är jag inte direkt bortskämd med så det är bara att tacka och ta emot.

Och vilket fint sällskap jag har haft! Harry Hole och jag. Veronica Maggio och jag. Och min nya fina termosmugg. Jag inser att under den här tiden kommer jag kunna plöja böcker under pendlingen. Lovely! :) Alla ni som tycker om att läsa och läsa deckare med hög spänningsnivå, läs böckerna om Harry Hole. Författaren heter Jo Nesbø, det är i samma liga som Dennis Lehane. Suveränt!

Detoxar mig själv gör jag just nu också. Tillsammans med bästa Helena. Inget kaffe på en vecka och jag är konstigt nog mycket piggare. Kroppen känns lättare och huden är mjukare som vanligt när jag detoxar. Nu tänker säkert flera att jag fastar, det gör jag inte. Jag försöker bara tänka på vad jag sätter i mig. Undviker kolhydrater, onödigt socker och annat skit.

Nu är det helg och helgen börjar med följande tankar; Allt går inte att planera och den "perfekta" tiden finns inte. Vissa saker måste man bara göra utan att fundera så mycket.

Trevlig helg på er alla!

Nya äventyr

Jag gillar variation i mitt liv, jag gillar nya äventyr. Innan äventyren verkligen sker krävs det planering och är det något jag verkligen gillar så är det planering.

Ett nytt jobb innebär också planering, speciellt när jobbet är på annan ort. Botniabanan är ett äventyr i sig själv. Är det i tid eller ej? Nåja, jag stressar inte över det, då jag ändå inte kan påverka systemfel, signalfel eller växelfel. Just nu har jag sällskap av Harry Hole till och från jobbet. En muggtermos, eller heter det termosmugg, är inskaffad och tillsammans med Harry tar jag en kopp kaffe. Så himla mysigt och en perfekt början på en arbetsdag.

Att börja ett nytt jobb är ett äventyr det med, och efter fyra dagar känner jag att det här nog blir bra. Inga kvällar, inga helger, det är ganska skönt. Jag känner redan nu att min kropp mår bra av regelbundna tider. Jag kan styra min arbetsdag, ta rast och lunch när det passar mig och det är jag inte direkt bortskämd med. Och jobbet i själv känns spännande, jag har nog en del att bidra med. Nu ska jag njuta av att jag är ledig helger och kvällar, även om jag är hemma vid halv sju varje kväll.

Ute lyser solen och vi ska bege oss ut för att njuta av våren. Och livet. Vad ska jag säga? Livet känns otroligt skönt just nu.

7 oktober 2011 - en dag att längta till

Jag sa att jag inte skulle, jag har gjort det så många gånger förut. Jag kommer knappt ihåg HUR många gånger, men jag tror det är 5-6 gånger. Sist var faktiskt i somras. I Stockholm.

I höst blir det i Umeå. Och jag sa att jag inte skulle, MEN igår kunde jag inte hålla mig längre. Jag bara MÅSTE gå.

Jag talar naturligtvis om en av våra största husgudar, Lars Winnerbäck. Biljetterna är bokade och värmen från Lasse kommer att hålla i sig länge i oktobermörkret.

Favorit i repris

Jag tänkte ha en kategori som heter favorit i repris, inlägg från min gamla blogg som jag tycker är extra tänkvärda. Här kommer första. Känslorna är desamma, situationen har förändrats en del men på det stora hela är inget förändrat...