Med många adresser i bagaget har jag vänner från olika delar av landet. Jag har vänner i Luleå, jag har vänner i Örnsköldsvik, jag har vänner i Stockholm och jag har vänner här i Umeå. Och inte att förglömma, jag har vänner i Vasa.
Under vissa tidpunkter i livet kan jag sakna dessa vänner lite mer än vanligt. Just nu är det vännerna i Stockholm som jag saknar så där lite extra. Jag tror att jag snart måste bege mig neråt för att titta på dem, umgås med dem och bara insupa deras underbara närvaro...
fredag 3 februari 2012
torsdag 2 februari 2012
tisdag 17 januari 2012
Energiförlust
Tiden på året som är just nu är inte så himla mycket att hurra för, även fast jag gillar vintern. Men den här vintern har verkligen tagit musten ur mig... Jag är rädd om min energi, jag försöker potionera ut den över dagen så jag inte går upp som en sol och ned som en pannkaka när det är flera timmar kvar på dagen.
Jag har mycket att se fram emot men det känns som att det är en bit bort innan det händer... Just nu försöker jag bara ta hand om mig själv. Sova när jag är trött. Äta när jag är hungrig. Och äta rätt. Tvinga mig ut på promenader varje kväll, för när jag väl är ute är det så skönt och det ger mig energi.
Jag vill räcka till hela tiden, inte bara några få timmar av dagen...
Jag har mycket att se fram emot men det känns som att det är en bit bort innan det händer... Just nu försöker jag bara ta hand om mig själv. Sova när jag är trött. Äta när jag är hungrig. Och äta rätt. Tvinga mig ut på promenader varje kväll, för när jag väl är ute är det så skönt och det ger mig energi.
Jag vill räcka till hela tiden, inte bara några få timmar av dagen...
söndag 15 januari 2012
Vi ska prata...
...tills vi inga ord har kvar, vi ska äta god mat och dricka dryck med bubblor i, vi ska låta solens strålar värma vår bleka hy och vi ska bada tills våra fingrar är som russin. Och vi ska ta igen förlorad tid, min kära Nina och jag.
En hel vecka ska vi tillbringa på Kreta, i början av maj drar vi. Vilket bra sätt att börja sommaren på! :)
En hel vecka ska vi tillbringa på Kreta, i början av maj drar vi. Vilket bra sätt att börja sommaren på! :)
fredag 30 december 2011
Efter många år....
...med flyttande, studier och en mängd resor fram och åter till Sthlm har jag nu ÄNTLIGEN landat i Umeå.
Med allt vad det innebär.
Att landa i tillvaron innebär också att mycket av det som man höll inne under tiden med pendling också kommer fram. I mitt fall har hösten och början av vinter, nåja, det som ialla fall ska kallas vinter, inneburit en stor trötthet och jag har lyssnat på min kropp. Jag har sovit mycket och låtit mig göra det.
Och detta utan att få det minsta panik över att jag varit grymt osocial mot mina vänner och att något kanske skulle vara fel. Jag tror att de flesta människor känner att det är okej att dra sig in i sitt bo när mörkret och vintern kommer.
Nu har det vänt och vi går mot ljusare tider. Att ha saker att se fram emot är något jag behöver för att orka med ekorrhjulet i vardagen. Och nog har jag saker att se fram emot minsann! En helg i Luleå, en övernattning i Ö-vik, en weekend i Hemavan, ett bröllop på Gotland och en vecka på Kreta. :)
Till dess ska jag njuta av varje ledig stund och acceptera att livet är en berg och dalbana. Utan att få det minsta panik över att livet ibland är i dalen....
Med allt vad det innebär.
Att landa i tillvaron innebär också att mycket av det som man höll inne under tiden med pendling också kommer fram. I mitt fall har hösten och början av vinter, nåja, det som ialla fall ska kallas vinter, inneburit en stor trötthet och jag har lyssnat på min kropp. Jag har sovit mycket och låtit mig göra det.
Och detta utan att få det minsta panik över att jag varit grymt osocial mot mina vänner och att något kanske skulle vara fel. Jag tror att de flesta människor känner att det är okej att dra sig in i sitt bo när mörkret och vintern kommer.
Nu har det vänt och vi går mot ljusare tider. Att ha saker att se fram emot är något jag behöver för att orka med ekorrhjulet i vardagen. Och nog har jag saker att se fram emot minsann! En helg i Luleå, en övernattning i Ö-vik, en weekend i Hemavan, ett bröllop på Gotland och en vecka på Kreta. :)
Till dess ska jag njuta av varje ledig stund och acceptera att livet är en berg och dalbana. Utan att få det minsta panik över att livet ibland är i dalen....
fredag 2 december 2011
Tröttsamt
Ibland blir jag så fruktansvärd TRÖTT på människor som jag möter på under livets gång. Dagen som gick funderade jag inte bara en gång, utan flera gånger, på vad faan jag håller på med. Att höra min röst gång på gång upprepa samma saker om och om igen, ja, inte undra på att man blir trött på sig själv. Också.
Flera gånger har jag funderat på om meningen med livet är att jag ska stå och motivera varför man ska köpa antingen den ena eller den andra hudlotionen fram för antingen den ena eller den andra. Det kan inte var möjligt, det måste vara omöjligt att det ska vara så! Att jag ska diskutera med vissa människor om hudlotioner, duscholjor och refiller bara för att de ska spara en och annan krona! GAAAH, jag tror jag kan bli galen för mindre!
Och frågan jag ställer mig varje gång dessa funderingar kommer är; Vad ska jag bli när jag blir stor...?
tisdag 29 november 2011
Mina vänner
Mina fina vänner, de är många många och de finns över hela världen. Några är hos mig året runt, andra flyttar när vi går mot kallare tider men kommer tillbaka till mig när värmen kommer åter.
Jag pratar naturligtvis om mina vänner fåglarna. Ju äldre jag blir ju mer facinerad blir jag över våra fåglar. Och det kanske ligger i människans natur att facineras över fåglarna och deras förmåga att flyga. Och alla som kan lite historia vet ju att vi har försökt härma dem sedan urminners tider.
Utanför vårt köksfönster har vi satt upp en fröstation och för första gången idag fick jag se ett gäng talgoxar som hade fröfest. Och jag skulle kunna stå och titta på dem hur länge som helst. Och det är livskvalitet på hög nivå, min (männskliga) vänner!
Några av mina andra vänner. Här på Drottningholm 2009. :)
onsdag 23 november 2011
En stilla längtan
Efter vår flyttturné på drygt 4 år har vi nu landat i vårt fina, lilla och alldeles lagomt stora hus. Jag älskar det mer och mer för varje dag, det ska jag inte hymla med.
Trots detta så skriker mitt inre efter Gustavsberg då och då. Och Stockholm. Jag har olika teorier varför det är så. Bland annat så växte jag otroligt mycket som person under åren vi bodde i Gustavsberg, det var som att jag blev medveten om vad som fanns utanför och hur häftigt det var att bo så nära Stockholm. Jag fick nypa mig många gånger i armen för att fatta att lilla jag bodde där jag bodde. Att vi till och med kunde skymta närheten till Stockholm genom att bara gå ner i hamnen och se Nackamastarnas blinkande i skyn. Och detta fantastiska utbud som Stockholm har! Love it! Och sedan är det ju inte sämre att Stockholm med dess närliggande områden faktiskt är en av de vackraste städerna som finns. Allt vatten, all historia och för att inte tala om den underbara naturen...
Det får nog bli några dagar i Stockholm snart igen. Det är liksom skönt att få stilla abstinensen för att sedan komma hem till sitt lugna och sköna hem igen. Det ger mig perspektiv på livet...
Trots detta så skriker mitt inre efter Gustavsberg då och då. Och Stockholm. Jag har olika teorier varför det är så. Bland annat så växte jag otroligt mycket som person under åren vi bodde i Gustavsberg, det var som att jag blev medveten om vad som fanns utanför och hur häftigt det var att bo så nära Stockholm. Jag fick nypa mig många gånger i armen för att fatta att lilla jag bodde där jag bodde. Att vi till och med kunde skymta närheten till Stockholm genom att bara gå ner i hamnen och se Nackamastarnas blinkande i skyn. Och detta fantastiska utbud som Stockholm har! Love it! Och sedan är det ju inte sämre att Stockholm med dess närliggande områden faktiskt är en av de vackraste städerna som finns. Allt vatten, all historia och för att inte tala om den underbara naturen...
Det får nog bli några dagar i Stockholm snart igen. Det är liksom skönt att få stilla abstinensen för att sedan komma hem till sitt lugna och sköna hem igen. Det ger mig perspektiv på livet...
onsdag 16 november 2011
Arbetsglädje
Att vakna varje morgon och tänka; Yes, snart får jag gå till jobbet! är det inte många som känna, eller för den delen längta tillbaka till jobbet när man går hem för dagen.
Jag är såååå tacksam över att jag har fått känna så åtminstone en gång under mitt liv hittills. För hur det än är så är det oftast jobbet man tillbringar mesta delen av sin vakna tid på och då är det väl egentligen självklart att man ska få känna just precis så där.
Arbetsglädjen är den enda sanna glädjen (...?)
Jag är såååå tacksam över att jag har fått känna så åtminstone en gång under mitt liv hittills. För hur det än är så är det oftast jobbet man tillbringar mesta delen av sin vakna tid på och då är det väl egentligen självklart att man ska få känna just precis så där.
Arbetsglädjen är den enda sanna glädjen (...?)
fredag 4 november 2011
söndag 30 oktober 2011
Livets kontraster
Ena dagen strosar man runt hemma i mjukiskläder, ruffsig i håret, osminkad och pysslar på med både det ena och det andra här hemma, för att nästa dag stå på jobbet, ordentligt klädd, leendes mot kunderna och fråga dem om både ditt och datt.
Eller som att vi planerar både det ena och det andra för det kommande året, händelser som skiljer sig från vardagens tragglande med jobb. Och för att inte tala om den stora frågan vi ställer oss varje dag; vad ska vi äta? Redan nu har vi tre, kanske fyra roliga saker att se framemot under vintern och våren.
Jag älskar livets kontraster, utan kontrasterna skulle vårt liv vara ganska så trist och alldaglig.
torsdag 27 oktober 2011
Historien upprepar sig...
...eller?
Vi försöker så hårt att INTE vara som alla andra. Vi försöker så hårt att INTE vara som våra föräldrar. Att inte falla in i samma spår som dem, att inte upprepa deras misstag, att vi minsann ska göra saker och ting annorlunda.
Men är det så himla lätt alla gånger?
När vi fokuserar på att INTE vara som dem, när vi egentligen borde fokusera på hur vi VILL vara och hur vi BORDE agera. Det är lätt att sätta huvudet i sanden och blunda för problem som finns och bara köra på som man alltid har gjort. Vi kan inte komma ifrån att vi både har ett socialt och genetiskt arv. Ibland döljer det sociala arvet det genetiska och i andra fall tvärtom. Vad som är bra och vad som är mindre bra beror ju helt på vilken egenskap man diskuterar. Och i vissa fall faller äpplet alldeles för nära trädet... Tyvärr!
Imorgon är sista dagen med pendling, och mina funderingar ska få sig en välbehövlig paus, då jag har en tendens att fundera (för) mycket när jag har mycket egentid...
Vi försöker så hårt att INTE vara som alla andra. Vi försöker så hårt att INTE vara som våra föräldrar. Att inte falla in i samma spår som dem, att inte upprepa deras misstag, att vi minsann ska göra saker och ting annorlunda.
Men är det så himla lätt alla gånger?
När vi fokuserar på att INTE vara som dem, när vi egentligen borde fokusera på hur vi VILL vara och hur vi BORDE agera. Det är lätt att sätta huvudet i sanden och blunda för problem som finns och bara köra på som man alltid har gjort. Vi kan inte komma ifrån att vi både har ett socialt och genetiskt arv. Ibland döljer det sociala arvet det genetiska och i andra fall tvärtom. Vad som är bra och vad som är mindre bra beror ju helt på vilken egenskap man diskuterar. Och i vissa fall faller äpplet alldeles för nära trädet... Tyvärr!
Imorgon är sista dagen med pendling, och mina funderingar ska få sig en välbehövlig paus, då jag har en tendens att fundera (för) mycket när jag har mycket egentid...
torsdag 20 oktober 2011
Nyfiken i en strut...
...tittar ut...?
Nyfikenhet är en egenskap som jag tycker är positiv. Det är nyttigt att vara nyfiken. Genom sin nyfikenhet får man reda på saker och ting, man utvecklas och på sätt växer man som person.
Men, och det finns ett stort MEN här, och det är den hårfina gränsen mellan att vara nyfiken och oförskämt nyfiken. Var den går någonstans har jag fått erfara det senaste halvåret. Först kunde jag inte sätta fingret på vad det var, men en dag var det som om en glödlampa tänds över mitt huvud och jag kunde sätta fingret på vad det var som var galet.
Nyfikenhet som övergår till oförskämd nyfikenhet är när en person till exempel stannar lite extra i ett rum där det pågår ett samtal mellan två andra personer, ett samtal som egentligen bara angår dessa två personer. Eller när två personer står och pratar om en sak och denne ställer sig bakom dessa två bara för att se vad som händer, bara för att denne är så fruktansvärt rädd att missa något. Människor som har egenskapen oförskämd nyfiken har jag svårt för och bara därför blir det nästan till en sport att inte berätta något alls för en sån människa.
Var lagomt nyfiken om du ska finnas i min närhet!
Nyfikenhet är en egenskap som jag tycker är positiv. Det är nyttigt att vara nyfiken. Genom sin nyfikenhet får man reda på saker och ting, man utvecklas och på sätt växer man som person.
Men, och det finns ett stort MEN här, och det är den hårfina gränsen mellan att vara nyfiken och oförskämt nyfiken. Var den går någonstans har jag fått erfara det senaste halvåret. Först kunde jag inte sätta fingret på vad det var, men en dag var det som om en glödlampa tänds över mitt huvud och jag kunde sätta fingret på vad det var som var galet.
Nyfikenhet som övergår till oförskämd nyfikenhet är när en person till exempel stannar lite extra i ett rum där det pågår ett samtal mellan två andra personer, ett samtal som egentligen bara angår dessa två personer. Eller när två personer står och pratar om en sak och denne ställer sig bakom dessa två bara för att se vad som händer, bara för att denne är så fruktansvärt rädd att missa något. Människor som har egenskapen oförskämd nyfiken har jag svårt för och bara därför blir det nästan till en sport att inte berätta något alls för en sån människa.
Var lagomt nyfiken om du ska finnas i min närhet!
söndag 16 oktober 2011
Otroligt länge...
...sedan jag bloggade nu fick jag höra av en vän ikväll. Och ja, det är otroligt länge sedan jag skrev ett inlägg. Men vad har jag då på hjärtat?
Tjaaa... Örnsköldsvik är avslutat, Lycksele är förhoppningsvis bara tillfälligt innan ett nytt jobb dyker upp. Vi pysslar på med huset, vårt underbara fina lagomt stora lilla hus. Katten är på äventyr utomhus med skräckblandad förtjusning. Kompisen Håkan är här tittsomtätt och sysselsätter oss med trädavverkning och annat smått och gott. Vi har hunnit vara i Sthlm två gånger sedan 8 september, då jag skrev sist (shit, vad länge sen jag skrev, det inser jag ju NU!).
Hösten/vintern ligger helt öppen och just har vi inget inplanerat på den privata sidan, vilket jag faktiskt kan tycka är riktigt, riktigt skönt! Det enda vi har inplanerat med säkerhet är att vi ska på bröllop när vintern är över och våren åter är hos oss, men innan dess; nada!
Och för att avsluta dagen med ett ytterst "hemligt" avslöjande, så kan jag berätta att jag är en hemmagris och att jag är stolt över det! :)
Tjaaa... Örnsköldsvik är avslutat, Lycksele är förhoppningsvis bara tillfälligt innan ett nytt jobb dyker upp. Vi pysslar på med huset, vårt underbara fina lagomt stora lilla hus. Katten är på äventyr utomhus med skräckblandad förtjusning. Kompisen Håkan är här tittsomtätt och sysselsätter oss med trädavverkning och annat smått och gott. Vi har hunnit vara i Sthlm två gånger sedan 8 september, då jag skrev sist (shit, vad länge sen jag skrev, det inser jag ju NU!).
Hösten/vintern ligger helt öppen och just har vi inget inplanerat på den privata sidan, vilket jag faktiskt kan tycka är riktigt, riktigt skönt! Det enda vi har inplanerat med säkerhet är att vi ska på bröllop när vintern är över och våren åter är hos oss, men innan dess; nada!
Och för att avsluta dagen med ett ytterst "hemligt" avslöjande, så kan jag berätta att jag är en hemmagris och att jag är stolt över det! :)
torsdag 8 september 2011
Vad är du rädd för?
Jag är inte rädd för höjder. Jag är inte rädd för myror. Jag är inte rädd för att flyga. Jag är inte rädd för att åka karuseller. Jag är inte rädd för spindlar. Jag är inte rädd för gräsklipparen. Jag är inte rädd för att åka tåg. Jag är inte rädd för myrslokar. Jag är inte rädd för att åka rulltrappor.
Ser ni ett mönster?
Jag är inte speciellt rädd för sånt som jag på något sätt har kontrollen över. Rädslor är inte rationella. Det är inget man bestämmer över. Men skulle du fråga mig vad jag är rädd för; så skulle jag varken säga höjder, gräsklipparen eller för den delen myrslokar.
Nä, min största rädsla i livet är jag skulle förlora någon som står mig väldigt nära... Och just nu är jag rädd, livrädd rättare sagt och det som skrämmer mig mest är att jag just nu är rädd på ett sätt som jag aldrig varit i tidigare, liknande situationer...
Ser ni ett mönster?
Jag är inte speciellt rädd för sånt som jag på något sätt har kontrollen över. Rädslor är inte rationella. Det är inget man bestämmer över. Men skulle du fråga mig vad jag är rädd för; så skulle jag varken säga höjder, gräsklipparen eller för den delen myrslokar.
Nä, min största rädsla i livet är jag skulle förlora någon som står mig väldigt nära... Och just nu är jag rädd, livrädd rättare sagt och det som skrämmer mig mest är att jag just nu är rädd på ett sätt som jag aldrig varit i tidigare, liknande situationer...
söndag 28 augusti 2011
1 september
Idag trotsar vi vädret och grillar för sista gången på den här adressen. Det mesta av våra saker är nerpackade och redo för en flytt. 1 september 2011 kommer bli ett datum att komma ihåg, det blir dagen då vi tar vårt pick och pack och flyttar från stan till landet. Nära naturen innebär även närmre mig själv. :)
lördag 27 augusti 2011
Frihet är...
...att få vistas i naturen. Snart har vi naturen bakom husknuten och naturen har alltid varit mitt andningshål där jag kan skingra mina tankar och hämta kraft för att orka med livets alla bestyr. :)
fredag 26 augusti 2011
Var tusans?
Samhället blir hårdare och hårdare, människorna blir allt mindre ödmjuka och allt mer "sköt-dig-själv-och-skit-i-andra" och livet är en tävling i precis ALLA grenar; föräldraskap, karriär, lycka, framgång, pengar och så vidare.
Jag blir alldeles mörkrädd för världen vi lever i. Var tusans är världen på väg någonstans...?
Jag blir alldeles mörkrädd för världen vi lever i. Var tusans är världen på väg någonstans...?
måndag 22 augusti 2011
Spår
Tråkiga händelser leder till att jag funderar och reflekterar mer över vissa saker än vad jag normalt sett skulle göra. Den senste tiden har varit tuff för en av mina närmsta vänner och det har fått mig att fundera kring sociala medier och internet överhuvudtaget.
Vi lämnar spår efter oss, trots att vi inte alltid tänker på det. Saker som vi skriver idag, kan vi stå för det i framtiden? För det vi skriver kommer att finnas kvar länge, länge. Prova bara att googla ditt eget namn och se vad du får upp. Och har du ett ovanligt namn, som många dessutom väljer att skaffa om de inte redan har det vill säga, ja, då kommer det upp en massa information om just dig.
Hur vi beter oss på sociala medier såsom Facebook säger även en del om oss. Och jag ska erkänna, jag gillar Facebook, men det finns många baksidor och brister med Facebook. MEN jag är vuxen och jag tycker ändå att jag är hyfsat klok och jag skriver inte vad som helst på Facebook. Annat är det med barn (och med undantag vissa vuxna som skriver saker såsom "fakk you fittnylle!") Jag ska inte gå in så mycket djupare om detta för det här inlägget säger en hel del om saken. Läs även kommentarerna, det är nyttigt att läsa det här, såväl för föräldrar såsom för andra vuxna.
Hur ska du bete dig på sociala medier som Facebook? Och hur beter du dig? Och om du har barn, har du kolla på vad de sysslar med på internet?
Vi lämnar spår efter oss, trots att vi inte alltid tänker på det. Saker som vi skriver idag, kan vi stå för det i framtiden? För det vi skriver kommer att finnas kvar länge, länge. Prova bara att googla ditt eget namn och se vad du får upp. Och har du ett ovanligt namn, som många dessutom väljer att skaffa om de inte redan har det vill säga, ja, då kommer det upp en massa information om just dig.
Hur vi beter oss på sociala medier såsom Facebook säger även en del om oss. Och jag ska erkänna, jag gillar Facebook, men det finns många baksidor och brister med Facebook. MEN jag är vuxen och jag tycker ändå att jag är hyfsat klok och jag skriver inte vad som helst på Facebook. Annat är det med barn (och med undantag vissa vuxna som skriver saker såsom "fakk you fittnylle!") Jag ska inte gå in så mycket djupare om detta för det här inlägget säger en hel del om saken. Läs även kommentarerna, det är nyttigt att läsa det här, såväl för föräldrar såsom för andra vuxna.
Hur ska du bete dig på sociala medier som Facebook? Och hur beter du dig? Och om du har barn, har du kolla på vad de sysslar med på internet?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)